The surreal life

Två gånger på relativt kort tid har jag varit med om märkliga sammanträffanden där min vardag korsats med min iPod-musik.

1. I somras skulle jag träffa en kompis på Mellqvists, på vägen dit slumpades "Oroshjärta" av TAW fram, den spelades fortfarande i mina öron när jag slog mig ner med min frukost och upptäckte att TAW satt bredvid och svepte en kaffe med eventuell flickvän.

2. Idag stod Plura på andra sidan grönsaksdisken och rotade bland paprikor och trattkantareller, samtidigt som jag högg några äpplen och hade "Kärlekens tunga" spelandes i lurarna.

Märkliga sammanträffanden, livet blir liksom surrealistiskt för en stund när man står framför någon som man samtidigt hör sjunga i sina lurar. Båda gångerna har jag ångrat mig lite i efterhand att jag inte vågat gå fram till dem och sagt: "TACK för dina texter, de betyder mycket för mig". Jag inbillar mig att det är påträngande att göra sånt. Men de skulle förmodligen bara bli smickrade av att få höra att låttexter ger riktiga människor styrka.