Tja!

Så börjar alla hennes sms, och jag brukar kanske inte gilla sånt men jag gillar det just i det här fallet. Tar plats, inget tjafs, okonstlad. Jag låtsas som att jag är oplanerad och lite lagom intresserad, och kanske är det vad hon också gör. Vår i år igen och man överlevde hörrni! Koltrasten över innergården, vårens första regn slog emot taken härom kvällen, den här stan är som ett pålagt skratt - lika död, lika punktlig och lånad.

Köpte nya höga bländvita Air Force One idag, har tänkt göra det i kanske tre år nu, men nu blev det till slut av. Man känner sig rätt snygg i Air Force One. Nyklippt också, tänkte mig nåt slags Moz-frilla, men insåg att det inte var jag och det blev det gamla vanliga kortakorta. Chinos, 3 par. Färgglad scarf från Red Collar project och jag ser ut som en skyltdocka på Awesome Rags. Mina kostymerade kollegor med breda randiga slipsar tittar lite snett. Inga AF1 på jobbet förstås.

Tränar varannan dag nu, äter bra, skriver bra, sover bra, jobbar mycket men inte för mycket, säger till henne: Jag skulle vilja tvingas in i en period av övermänskligt jobb, det är då man känner vad man går för. Jag kan inte rå för det, men jag vill verkligen prova på det där. Hon gör det, säger: Det är inget att längta efter.

Firade ett lyckat projekt med kollegorna, affärslunchen på Lux härom dagen. Som jag älskar allt som har med Lux att göra! Deras bageri till exempel. Jag älskar Lux som jag älskar Sturehof, och det sitter i annat än bara maten och servicen. Det har något ogreppbart som man bara måste må bra av.

Tittar på en liten båt, jag kommer nog att köpa den. Hemmahamn i havet, 10 minuters promenad hemifrån, och jag tänker mig en snabb liten lättskött båt att använda i sommar. Sommarkvällar med mellanöl, lördagar på badklippor i innerskärgården, middag på Telegraf eller så. Kan inte tänka mig en bättre lösning för mig. Svensexor och bröllop äter upp delar av ekonomin den här våren, och jag gillar det inte egentligen, det osar av pliktskyldighet över de där arrangemangen med tre beståndsdelar: motorer, öl och bastu. Ingen av mina vänner är särskilt förtjusta i förnedringen för förnedringens skull. Alltid något. Salongsberusad en hel lördag, bastu, middag, nattklubb med ett tiotal personer man aldrig längre träffar. Det lyfter liksom aldrig riktigt.

Och på söndag, jag tänker mig de där gnistrande isblå ögonen (that ain´t lookin through me)och vi ligger på rygg på en brygga i lä och smider alldeles för långt gångna planer om Berlin New York och Tokyo, vi vet det båda två men vi gör det ändå och får se vad det leder till. Spelar det nån roll? Kanske ingen kanske allt egentligen.

Den första gång vi sågs, jag frågade: var kommer du ifrån, låt mig gissa: antingen stad 1,2 eller 3. Hon svarade: Sjukt, jag är uppväxt i 1, pluggat i 2 och innan Sthlm bodde jag två år i 3. Frågor som: vilken är den bästa bok du läst och varför? Vilken är den bästa film du sett och varför? Vilken är din bästa stad? Vilken är världens bästa låt och varför? Frågor som: har du tändstickor? Tillräckligt om, du vill bränna ner - Stockholm.

Hon säger: Det känns som vi känt varann länge. Den här stan är för sorglig, vi är värda så mycket mer.