I konsekvensens namn borde väl The Pirate Bays grundare skänka bort sin teknik, domännamn och allt annat som utgör The Pirate Bay, i utbyte mot garantier om att mottagaren försäkrar sig om att verka i yttrandefrihetens och den personliga integritetens namn? Det handlad ju inte om pengar sa de?
Hade möte med en man som ser precis ut som Cristopher Walken idag, Spänd hud i ansiktet, fyrkantig panna, lotion, dubbelknäppt kostym, välpressad skjorta, perfekt matchad slips, klädsam bakåtkammad frisyr. Minns inte så mycket vad vi diskuterade, tänkte mest på den här och hoppades att han skulle bjuda på en klassisk balettpose.
E tog upp det i trappan ikväll: Ehm, jag vet inte - Jag tycker mycket om dig, men kanske mer som en väldigt nära vän. Jag blev lättad, och vi var överens om att det är så vi båda känner, bara att vi kanske inte velat närma oss det aktivt, så det var bara bra att hon gjorde det.
Sen gick vi ut och tänkte inte mer på det. Kan man ju låtsas.
Så börjar alla hennes sms, och jag brukar kanske inte gilla sånt men jag gillar det just i det här fallet. Tar plats, inget tjafs, okonstlad. Jag låtsas som att jag är oplanerad och lite lagom intresserad, och kanske är det vad hon också gör. Vår i år igen och man överlevde hörrni! Koltrasten över innergården, vårens första regn slog emot taken härom kvällen, den här stan är som ett pålagt skratt - lika död, lika punktlig och lånad.
Köpte nya höga bländvita Air Force One idag, har tänkt göra det i kanske tre år nu, men nu blev det till slut av. Man känner sig rätt snygg i Air Force One. Nyklippt också, tänkte mig nåt slags Moz-frilla, men insåg att det inte var jag och det blev det gamla vanliga kortakorta. Chinos, 3 par. Färgglad scarf från Red Collar project och jag ser ut som en skyltdocka på Awesome Rags. Mina kostymerade kollegor med breda randiga slipsar tittar lite snett. Inga AF1 på jobbet förstås.
Tränar varannan dag nu, äter bra, skriver bra, sover bra, jobbar mycket men inte för mycket, säger till henne: Jag skulle vilja tvingas in i en period av övermänskligt jobb, det är då man känner vad man går för. Jag kan inte rå för det, men jag vill verkligen prova på det där. Hon gör det, säger: Det är inget att längta efter.
Firade ett lyckat projekt med kollegorna, affärslunchen på Lux härom dagen. Som jag älskar allt som har med Lux att göra! Deras bageri till exempel. Jag älskar Lux som jag älskar Sturehof, och det sitter i annat än bara maten och servicen. Det har något ogreppbart som man bara måste må bra av.
Tittar på en liten båt, jag kommer nog att köpa den. Hemmahamn i havet, 10 minuters promenad hemifrån, och jag tänker mig en snabb liten lättskött båt att använda i sommar. Sommarkvällar med mellanöl, lördagar på badklippor i innerskärgården, middag på Telegraf eller så. Kan inte tänka mig en bättre lösning för mig. Svensexor och bröllop äter upp delar av ekonomin den här våren, och jag gillar det inte egentligen, det osar av pliktskyldighet över de där arrangemangen med tre beståndsdelar: motorer, öl och bastu. Ingen av mina vänner är särskilt förtjusta i förnedringen för förnedringens skull. Alltid något. Salongsberusad en hel lördag, bastu, middag, nattklubb med ett tiotal personer man aldrig längre träffar. Det lyfter liksom aldrig riktigt.
Och på söndag, jag tänker mig de där gnistrande isblå ögonen (that ain´t lookin through me)och vi ligger på rygg på en brygga i lä och smider alldeles för långt gångna planer om Berlin New York och Tokyo, vi vet det båda två men vi gör det ändå och får se vad det leder till. Spelar det nån roll? Kanske ingen kanske allt egentligen.
Den första gång vi sågs, jag frågade: var kommer du ifrån, låt mig gissa: antingen stad 1,2 eller 3. Hon svarade: Sjukt, jag är uppväxt i 1, pluggat i 2 och innan Sthlm bodde jag två år i 3. Frågor som: vilken är den bästa bok du läst och varför? Vilken är den bästa film du sett och varför? Vilken är din bästa stad? Vilken är världens bästa låt och varför? Frågor som: har du tändstickor? Tillräckligt om, du vill bränna ner - Stockholm.
Hon säger: Det känns som vi känt varann länge. Den här stan är för sorglig, vi är värda så mycket mer.
Hej barn, nu ska jag berätta en sak ni inte redan visste.
Det är jag som bestämmer vilken artist som ska spela en cover av föregående års vinnare i finalen av Melodifestivalen. Jag trycker ut talangfulla artister i tv-soffan, blandar kvalitet med tacogratäng så att säga. Presenterar bra skit på lättsmält sätt så att folk ska fatta. Så här:
2007: Jag skrev om Tomas Andersson Wij i september 2005 , Christer Björkman mailade mig sen, i augusti 2006, och resten blev som det blev.
2008: Jag skrev om Maia Hirasawa i juni 2006, Christer Björkman mailade mig och frågade om jag fortfarande ville vara rådgivare och sen blev det som det blev.
2009: Jag skrev om Moto Boy i januari 2008. Chrib ringde och sa: give me a name. Sen blev det som det blev.
Ok, jag får femtio tusen av era licenspengar per gång för det här "besväret", så det är kanske lika bra att jag berättar. Och, häng här om ni vill ha lite koll på vem som ska sjunga svenneopera nästa år. Right?
Det välbeprövade konceptet "att dricka middag" är lika illa varje gång. Man får en ilsken och långdragen huvudvärk dagen efter varje gång, trots att man inte druckit särskilt mycket. Har haft skämsfestival i soffan med SVT Play och premiären av Grillad. Jesus Kristus vad lamt och pinsamt. Jag trodde standup handlade om att vara rolig? Och den ängsliga publiken som skrattar åt alla möjliga tråkiga passager, för DET SKA JU VARA ROLIGT DET HÄR, BÄST MAN SKRATTAR. Hann nöta ut skämskudden innan jag stängde av.
Och hörrni, Twitter va? Seriöst. Ett verktyg till för alla som älskar att framhäva sig själva mest av allt, men vill låtsas som om de är intresserade av andra människor. Det är en armé av Seinfeldwannabes där ute.
Carreca - möter mycket otippat Magdalena Ribbing i skrivarrummet på jobbet, hon säger "Hej", jag säger "Hej hej" och funderar länge på om det var rätt sätt att hälsa. Vad i helvete gör hon här? from web 2 days ago
Carreca - ser Runar på NK. Han är lite svettig och pratar i headset. Letar med blicken och flackar runt Mijailovic-style på Herrekiperingen. Varför har han ingen jacka? Ligger i bilen i garaget kanske? from web 21 hours ago
Vi rundar av med en feel-good låt med riktig feel-bad-text, det finns en svensk version också. Den är helt fantastisk, men den finns inte på Youtube. Cat Stevens är rätt het i den här videon:
I nya Nöjesguiden var det inte mycket att yvas över (Nöjesguiden har samlat vad de anser vara "skarpa" hjärnor för att diskutera vikt- och utseendeideal, och om det här är de skarpaste hjärnorna de kan skrapa fram, nä då vill inte jag vara med, herregud vad platt och klyschigt), men en rolig sak fanns det, och det var så roligt att jag skrattade högt. Här:
Min favoritdrink: – Karlstadsangria: 75 procent rödvin och 25 procent Red Bull.
Det är ingen hemlighet att Mikael Blomkvist i Millennium-trilogin i många avseenden är en avbild av författaren själv. I veckan kunde man läsa i DN att hans brorsdotter är förebilden till Lisbeth Salander.
Ok, man ska kanske inte dra det här med romanfigurer som har verkliga förebilder i vissa delar för långt, men jag kan inte komma ifrån incestkopplingen i det hela. Man kan ju som författare välja hur man vill bygga storyn, och den sexuella relationen i den här sagan mellan Lisbeth och Mikael ger ändå en lite obehaglig eftersmak, när det nu framkommer att hans brorsdotter är förebilden till den kvinna som förför Blomkvist. Eh...ooookej.
Och lite om Millenium-trilogin i stort då: när jag läste den, var jag som alla andra rätt uppslukad, det är en riktig page-turner. När jag sen hade läst klart kände jag ett sting av skam. För när man i efterhand tänker tillbaka, så känner man sig lite dum som tyckt att det var en fängslande historia, när den är så far out att det är helt sjukt.
Såg filmen ikväll, och konstaterade att den, ännu mindre än alla andra filmer med bokförlaga, inte lämpar sig så bra för en film, åtminstone inte för mig. Historien är så flippad att det bara blir pinsamt att se på, när man vet hur upplösningen är. Det visste jag i och för sig innan, så jag får skylla mig själv (men det är inte alltid man får välja film själv), det borde väl finnas många som känner så? Typ alla?
Verkligheten överträffar sagan ibland. Som när Afrika-diplomaten tar sig en dagfylla vid poolen på resorten och SVT filmar. Jag betvivlar inte att diplomatyrket är extremt krävande cirka 90% av tiden, men visst måste man älska när han låter sig filmas på fritiden och man inser att den gamla Yrrol-sketchen är väldigt träffsäker. Länk till avsnittet, kolla vid 26 minuter, och jämför sedan med det här:
Jag är för utschasad för att orka skriva något alls. Ju mer jag hör och läser, desto mer känner jag att alltet fylls av en jävla massa åsikter som ingen bett om, och att allt fler av de som skriker högst också har minst att säga. Vi kör ett tema med bra idiotlåtar.