Känn pepp

Ok hörrni, bloggar från jobbet for once, men väntar på möte med någon som sitter i bilkö och helgpeppen är skyhög så these days call for an undantag. Det är sommarvärme, folk till och med ler mot varandra i den här stan och på vägen till jobbet höll jag på att cykla rakt in i en Lincoln Continental cabriolet som svängde av Karlavägen utan att blinka. I förrgår köpte någon firmafestande bilhandlare in 25 GT på ett bräde på Riche. Såna grejer som tyder på att sommaren är här.

Ikväll: La vida locash på Trädgården. Aldrig varit där förut. Det är ett sånt där ställe där kidsen är nere med den senaste skiten, ja ni vet....öh ja typ manliga modebloggare och sånt, och jag kommer känna mig som en gubbe, men skit i det. La vida locash kan det där med beats och grejer. Kanske att till och med jag tar ett danssteg (!).

Imorgon: Skärgården. Sola och bada. En bag in box och en flaska whisky på bryggan. Titta på solnedgången. Kanske spela lite gitarr (har börjat igen). Såna grejer.

5 pepplåtar:
Do you still want me - Kocky (föraning av kvällen)
John the Revelator - Depeche Mode
Stand Up! - Ludacris
Timbuktu - Känn pepp (duh!)
Salem al Fakir vs Angello/Ingrosso - It's true (rmx)

ps. Låter inte Coldplays nya låt (Violet hill? Violent hill?) väldigt mycket som klassiska grungedängan Them bones med Alice in chains? Jag kan minnas fel, har nog inte hört den på denna sida millennieskiftet. Coldplay är kanske världens mest onödiga och ointressanta band. ds

Ja, pepplåtar är alltså mer beatbaserade än min vanliga musiksmak. Nu kom VD, mötet börjar. Tjarrå.

Det här är vad jag gillar mest med Fredrik&Filips program

Man tycker ju om saker som får en att känna sig smart, och det är just vad man gör när man tittar på deras program och förstår deras referenshumor. Jag vill tro att den interna referenshumorn om gubbrocken och Stureplans medieprofiler är något som skjuter över huvudet på de allra flesta, men det kan vara kul ändå, även om mycket av värdet försvinner. Som ett sånt här exempel, där de träffar någon ultraparanoid rättshaverist och efter 3:25 i det här klippet gör en referens till Bob Dylan och den grymma videon för Subterranean Homesick Blues. Jag tror att det är många som inte förstår att deras program är packat av sådana populärkulturreferenser.

HA HA HA

Stjärnfallet - det är jag

Det är många som känner sig manade att

visa upp sina hjärtan på allmän plats

men alla mår dåligt och alla mår skit

håll det där för dig själv och ditt usla liv

Rocken spelar ingen roll längre

Jag har en ny kostym jag har ett par nya skor (som är lite för små) jag har Mats Sundins frisyr jag har till och med nya strumpor, polacker gräver utanför mitt fönster och jag tar en sån där Alvedoncykel och jag ska åka och sjösätta en båt (inte iförd kostym och nya skor) och det regnar och är kallt och jag läser fantastiska fåordiga välavvägda Torgny Lindgren och min iPod får ibland värsta rycket och slumpar fram låtar i en fantastisk ordningsföljd och en sådan liten tillfällighet kan nu för tiden räcka för att göra mig på gott humör och sen åker jag tillbaks till stan igen och vi går på debaser och sjunger att ibland gör man rätt ibland gör man fel, lev med det. Det är någon form av "jubileum" just idag, det är den vackraste tiden på året, men också den allra allra fulaste tiden på året, jag visslar och behöver inte ens låtsas som att det regnar. Men jag lever med det. Så.

La vie laissez faire

Har alltid alltid varit en person som tänker mycket på hur jag själv och andra fungerar och agerar i förhållande till varandra, alltså inte vad vi säger utan hur vi faktiskt gör, och jag skulle väl knappast med fog kunna påstå att det avtagit med åren. Vad jag inser när jag tänker på det senaste året är att mitt liv tagit en rätt ordentlig laissez faire-gir och någonstans är det nog bara bra för mig. Jag vill verkligen tro det. Folk i min närhet har till och med påpekat den här förändringen.

Men jag är noga med att särskilja privatliv och arbetsliv, eftersom jag lever på min förmåga till analys och att se samband och det är vad som gjort mig framgångsrik i mitt yrke så kan jag inte anta någon slö roll där, då jag trivs och inte vill åka ut, men i det privata tror jag att det är en viktig lärdom jag lärt mig, att inte analysera sönder tillvaron och låta de saker som sker ske.

Det är ett tveeggat svärd. Framgång i mitt yrke kräver precision och förmåga att se sambanden, men i det privata framstår man ganska ofta som ointressant och jobbig om man tror sig ha förstått sambanden i det sociala redan innan någon för det på tal. Därför får man försöka vara lite annorlunda på jobbet än den man är när man träffar nya personer. De som jag umgås med uppskattar givetvis min förmåga att sätta spiken i huvet, men nya bekantskaper tenderar att uppfatta mig som ointressanta Mr. Knowitall alternativt dryga Mr. Besserwisser. Nu när jag jobbar långa dagar med att besluta utifrån den där förståelsen, så har det mattats av privat. Saker som hänt i livet har också fått den där kontrollviljan att mattas. Man kan inte bestämma och det ordnar sig ändå´.

Och det är därför jag har så svårt att skriva just nu, jag tonar ned det som jag grundat mina inlägg på tidigare, samband och samberoenden. Ja, det finns en del andra orsaker också, men först och främst har jag inte intuitivt någon lust att se de där sambanden, och ännu mindre att mästra om dem om jag nu ser dem. Kryptiskt och tråkigt va? Icke desto mindre en viktig lärdom för mig själv.

En låttext som säger det smart för mig: Markus Krunegård - Ibland gör man rätt ibland gör man fel. Kunde kanske önska att hans texter inte tilltalade mig så mycket som de faktiskt gör. Och när man ser det här inlägget med facit i hand inser man ju snabbt att det här analyserande perspektivet fortfarande slår igenom ibland. Men det är inget jag bryr mitt sorgliga lilla huvud med så jag slutat här.