Jag och mina kollegor

Jag jobbar uteslutande med män som är födda på femtiotalet. De skulle alltså kunna vara min pappa hela gänget. Ja, och sen en kvinna, hon är till och med född på fyrtiotalet.

Det är ganska intressant. Jag lär dem om saker och företeelser som de inte har någon aning om, och oftast inte förstår och därför avfärdar med en fnysning. De delar med sig av sin långa erfarenhet. Fair deal.

Det är ganska tacksamt, jag kan hela tiden anföra min relativa ungdom som ursäkt för saker jag inte vet om det vi jobbar med, och jag kan även förklara för dem att de är hopplöst omsprungna inom alla möjliga discipliner.

Det blir lite konstigt att jobba med personer ur ens föräldrageneration. Nu ska det visserligen sägas att jag jobbar på en avdelning som tydligen skall definieras som "senior executive specialists" och "kompetensnavet i organisationen" och sådana managementfloskler. De här herrarna (och kvinnan) är mycket intelligenta och erfarna och välutbildade och slagfärdiga. Men man kommer inte ifrån att de är hopplöst bortkomna i fråga om att förstå vad som händer nu och i framtiden. Så kallad uppdaterad allmänbildning.

Det är svårt att förklara hur vi förhåller oss till varandra, men jag brukar raljera och kalla mig för "traineen" och i egenskap av "trainee" ta på mig att göra något trist skitgöra som behöver göras, så skrockar de gott och tar på sig läsglasögonen. Jag är den enda på avdelningen som inte på grund av ålder behöver glasögon som ett arbetsredskap.

Allting som har med tekniska vardagsbekymmer att göra får jag förtroendet att lösa. Den som känner mig vet att jag är gravt ointresserad av att lösa tekniska problem. Mitt enda intresse är att det ska fungera. Det krävs en mycket låg kunskapsnivå om datorer och nätverk och skrivarinställningar och sådant ointressant, för att framstå som tech-wiz i det här sammanhanget. Jag gissar att de visserligen ber sina barn om att ladda ner musik och bränna ut, så att de kan lyssna på något i bilen på väg till jobbet om morgonen. Likväl fördömer de mig när jag säger att det går fortare för mig att ladda ner de nyaste bio- eller DVD-filmerna, än att ens resa mig ur soffan för att gå till en bio eller videobutik.

Under dagens lunch förklarade jag Long tail-teorin för dem. De fattade ingenting. Jo, en av dem, han har i alla fall ett intresse av att "hänga med" som de säger. Han hade visserligen aldrig hört talas om den, men han kunde i alla fall förstå relativt omgående vad det går ut på. Han har till och med en mp3-spelare.

De andra trodde hela tiden att jag pratade om de där båtarna som de åkt i Thailand om vintrarna. Sen bytte de samtalsämne och började prata om att det kommit en Lindeman-box lagom till jul, och citera gamla dammiga Lindeman-sketcher.