Wanna find one face that ain't looking through me

Nu känns det som om livet går i 200 km/h i ytterfilen och jag checkar min kalender i hjärnan och inser att jag nog är helt uppbokad varje helg fram till slutet av september, och har så varit sedan slutet av april. Jag kan inte minnas när jag senast sov hemma en hel helg. Veckorna är mer inrutade, men där går de långa dagarna ändå fort framåt, och sen blir det helg och då sticker man iväg någonstans fredag kväll och kommer hem sent söndag kväll och man lever väl lite på de minnena över veckorna.

Jag har sjunkit ner i karibiska sjön, i järnmalmsbottnade insjöar mörkare än natten, i Skageracks dävna tång, i medelhavets koncentrerade salt, i Östersjöns bräckta unkna vatten.

Jag halvlåg i en jacuzzi och vi drack Carib och lutade nackarna bakåt med den sammetslena karibiska natten rakt ovanför och de amerikanska kryssningsfartygen som ett pärlband ut över havet och en holländska smög sig ner i poolen bredvid mig och vi började prata om allt och inget, som man gör. Vi erbjuder henne öl, hon tackar nej med hänvisning till att hon är havande, tänder sen en joint och suger i sig den under tilltagande förvirring i våra huvuden. Jag frågar henne om det är så bra att röka gräs när man är gravid, hon stirrar rakt igenom mig och frågar om jag har ett problem med att hon röker, jag säger nej, men tillägger på svenska till de andra att kanske hennes kommande barn har ett problem med det.

Solen slocknar i den karibiska sjön, jag hoppar från 13-14 meter rakt ner i det lilla hålet, simmar sedan in till baren och köper drinkar, fortfarande liggande i vattnet, betalar med saltvattendränkta dollarsedlar, personalen står till midjan i vatten, hänger upp betalningsmedel med klädnypor, runt omkring landar människor i vattnet efter skrik och luftfärd. Rakt ner i baren.

Jag ser tillbaka på senaste året och inser att det varit väldigt intensivt på alla sätt och vis, men inte en enda gång har det spårat ur, och det blir väl så att ju oftare man festar, desto mer disciplinerad blir man, desto bättre kontroll på sig själv har man. Det har varit intensivt på alla plan, festandet är bara en liten del av det.

Solen har gått ner bakom Ullevis kortsida och gitarrerna och trummorna rullar ut över arenan, precis alla hoppar, skrattar, ler. Jag får en knuff i ryggen och plastmuggen med avslagen folköl välts ut över kvinnan framför mig, rinner ner över hennes bara rygg och blöter ner klänningen. Förbereder mig på att få en utskällning eller en smäll på käften och smäller av ett URSÄKTA! i hennes öra bakifrån, men hon bara ler, vänder ansiktet åt mitt håll, så att hennes blonda hår rinner över de bara axlarna, ser mig rakt i ögonen, inte igenom mig, svarar:
Det gör inget, ni är så söta.
Kysser mig sen rakt på munnen. Timingen är i det närmaste perfekt, och nästa sekund kommer det:

For the ones who had a notion, a notion deep inside
That it ain't no sin to be glad you're alive.
I wanna find one face that ain't looking through me
I wanna find one place, I wanna spit in the face of these

Badlands you gotta live it every day
Let the broken hearts stand
As the price you've gotta pay
We'll keep pushin till its understood
And these badlands start treating us good

Åker strax söderut igen, varje sommar kräver en medelhavssemester för oss förtappade själar i den kalla Nord och imorgon sitter jag på terassen, glor på det där karaktäristiska medelhavsdiset där solen strax går ner som en fullmogen rödrosa persika och sen middag när värmen lagt sig och allt det där. Det blir fint.