Poptextanalys + Säkert! = Ace!

Om ni inte redan hittat den här bloggen så är det dags nu:
http://waitingaroundtodie.blogspot.com/
Ni vet, jag lyssnar ju mycket på texterna när det gäller musik.
Annika Norlin bjuder på bra tips, med smarta, vackra eller bara informativa ingresser. Allt jag vill ha med andra ord.

Idag har jag köpt en helt perfekt grej. En amerikakoffert från typ nittonhundra kallt, att ha som soffbord. Att hitta ett soffbord är fullkomligt omöjligt nämligen. En tjej på t-banan sa spontant:
"Herregud vad vacker din väska är!"
Hur ofta händer det att främmande människor säger sånt egentligen? Nä just det, den är helt perfekt sa jag ju.

Fashion-tvångstanke

Modebranschens säsongstänk är en högst påtaglig del av den så kallade kvartalsekonomin, och jag har väl skrivit om det ett par gånger. Fördelen är att det åtminstone går över fort. Det krävs variation för att öka försäljning och motverka en långsiktigt hållbar så kallad stil och ibland tar det här kravet på nya trender sig sådana skruvade uttryck att man vill backa ett par steg och bara gapskratta.

Det är då jag får tvångstankar om att påpeka att det där du har på dig ser faktiskt helt sjukt ut. Som nu, när det absolut hetaste en kvinna kan ha på fötterna, ser ut som ett handikapphjälpmedel för personer med snett bäcken, skolios eller anatomiskt kort ben. Jag kan inte lova att jag kommer att kunna hålla mig hela våren ifrån att säga till någon:

"Snygga skor, är de receptbelagda?"

I'm Outlaw Pete, can you hear me?

Måndag i januari och fiskgrått för jag vet inte vilken dag i ordningen. Det finns ingenting förmildrande med januarimåndagar. Himlen sträcker sig ner till trottoarernas grushögar och medeltidsdimma sveper runt gathörnen. Toppa den inramningen med en timme på rehabgymet bland skadade människor och ångesten är total. Sjukgymnasten funkar som något slags light-PT och jag får höra att jag är ovanligt stark trots den allvarliga skadan och det känns på det hela taget ganska värdelöst att gå runt där och slita i maskinerna under hennes överseende. Men sen, man köper en jäkla massa Springsteenbiljetter efter viss sedvanlig biljettsläppsdramatik och tillhörande ångest och man vet att det kommer att bli fina kvällar, trots att nya skivan är ganska ointressant, men det gör inte så mycket för man vet att det växer live och dessutom kommer det att vara kanske maximalt 8 låtar som spelas alla kvällar, men resten kommer att vara lika varierat som alltid och de oinsatta må tycka att det är idioti, men de fattar inte vad de där konserterna går ut på. Det är inte som att spela sin skiva varv efter varv, och det är ett av mina största intressen. Toppar sedan denna konsumtionsmåndag med att begå Blocketdebut genom att få svar på en fråga som jag skickade i helgen och på torsdag ses vi och jag köper världens finaste grej för nästan inga pengar alls. Läser Illusionisten och är helt fängslad och i helgen sade någon att min klocka är den vackraste klocka hon sett, och det visste jag väl. Jag har haft den i 10 år nu.

So very 2009

Jonas Åkerlund + Tim Burtonskt gothmonster med ardennerhovar!

En ganska befogad fråga

Är det bara jag i hela världen som tycker att Singstar/Guitar Hero/Rock band/etc är en helt värdelös grej på större hemmafester?

The ghosts of Rosasharn

gör magiska grejer backstage.



Jag tänker att detta hade passat fint i någon film om den amerikanska mellanvästerns fall på trettiotalet och folkvandringarna i dess svallvågor. Karavanen passerar någon flod där tre unga änkesystrar står och tvättar barnens kläder och håller humöret uppe med skönsång. Ja, så tänker jag. Det är ok om ni inte förstår.

Sirius Star - based on a true story

Jag är oerhört fascinerad av den affärsmässiga piratverksamheten i vattnen utanför Afrikas horn. Och den spektakulära kapningen av oljetankern Sirius Star är som gjord för att skapa en Hollywoodfilm på. Visst? Jag tror det skulle ha förutsättningar att bli den bästa actionfilmen sedan Die hard.

Alla ingredienser finns: afrikanska outlaws (i stil med Blackhawk down/Lord of war/Blood diamond - oerhört skrämmande), en viktig vattenväg politiskt och ekonomiskt, ett samhälle som byggts upp från enorm fattigdom till välstånd på denna nya outlawindustri, ett stort jävla fartyg med värdefull last, gisslansituation, en spektakulär upplösning.

Man kan se den här filmen framför sig, visst?

Att kaparna och lösensumman skulle ha kapsejsat och gått till botten med 3 miljoner $ i en liten flyktbåt? Jag är skeptisk. För mig låter det som en uppdiktad upplösning för att visa att brott inte lönar sig, när man till slut bailat ut fartyg och besättning.

Någonstans sitter kanske 8 fartygskapare med bandanas och AK47:or och firar bytet. Och börjar redan planera nästa hit.

Filmen kommer att bli toppen.

Irritationsmoment som definierar 2008

Som gratissnikare i Spotify kommer reklamavbrotten in och förstör precis all den magi som uppstår när man snickrat ihop en fulländad spellista som tippar över åt det vemodiga och vackra hållet.

Så här: först kommer till exempel "För sent för Edelweiss", sen kommer till exempel "Famous blue raincoat" sen kommer till exempel "Downbound train" sen kommer till exempel "Maria & jag" och sen
PANG!
kommer då alltså någon överjävligt käck reklamjingel med någon kjempegreit norrman som skriker om billiga flygbiljetter till Norwegian Airlines, eller idolvinnaren som stapplar fram något på svenska (jag trodde att det var en efterbliven människa först, innan jag fattat att han är maltes). Och man skrattar till över hur satans dålig impact de där reklamjinglarna måste ha. Ungefär som om Dressmann annonserade i GQ, eller ett universitet som annonserar i Moore.

Sen kommer till exempel "Fanfanfan" sen kommer till exempel "Hurricane" sen kommer till exempel "Had me a girl" sen kommer till exempel "Land locked blues" och man är nere i stämning igen. Och så börjar det om, med ny reklam. Ja, ni fattar. Man vill ju ha obruten stämning, men man vägrar betala. Ett riktigt icke-problem med andra ord.

Sådana enkla saker kan jag gå och störa mig på. Jag skulle kanske börja lägga upp lite bra spellistor här. Min briljans när det gäller att komponera tematiska spellistor är helt obesegrad.

2009: Armkrok i Antwerpen

Jamen gott nytt år då! Jag funderar inte så mycket på vad det är för år märker jag. Har ingen aning om vad som hänt vilka år, förutom kanske de största mest omvälvande grejerna. Men 2008 började på en karibisk strand i shorts och slutade på en centraleuropeisk takterass och något slags nyårshångel under raketkrevaderna och champagnekorkarna och de svenska tomteblossen. Viss förnekelse på det nya året, men ja, det är väl så det är med det.

Och om de första dagarna av året definierar resten så kan det nog bli bra det här ändå. Det går ju upp och ner oavsett vilket årtal man skriver och det gångna året, jag vet inte, men det kanske är dags för mer upp nu? 2008 började väl i och för sig fint det med, men blev ett mellanår fyllt av både framgång och besvikelser tror jag så här i efterhand. Det fanns mycket fint men en del fult också. Som livet är.

Armkrok i Antwerpen i lördags och jag köpte nästan ännu en A.P.C.-jacka men konstaterade än en gång att fransmännens axelbredd är lite för snålt tilltagen så den fick bli kvar och en förstulen puss på kinden i maroonrostarens os när ingen annan såg och sen en fin bit kött och Antwerpen är en fin liten arty stad och sen klappa ett luxemburgiskt fullblod trots lite hippofobi och fula men charmiga hundar, sen svenska sällskapsspel och starka drinkar, och igår en av mina absoluta favoritsysselsättningar: att planlöst gå runt i franska mataffärer. Love it. ICA Supermarket känns så erbarmligt fattigt när man kommer hem.

Oh shit