I'm Outlaw Pete, can you hear me?

Måndag i januari och fiskgrått för jag vet inte vilken dag i ordningen. Det finns ingenting förmildrande med januarimåndagar. Himlen sträcker sig ner till trottoarernas grushögar och medeltidsdimma sveper runt gathörnen. Toppa den inramningen med en timme på rehabgymet bland skadade människor och ångesten är total. Sjukgymnasten funkar som något slags light-PT och jag får höra att jag är ovanligt stark trots den allvarliga skadan och det känns på det hela taget ganska värdelöst att gå runt där och slita i maskinerna under hennes överseende. Men sen, man köper en jäkla massa Springsteenbiljetter efter viss sedvanlig biljettsläppsdramatik och tillhörande ångest och man vet att det kommer att bli fina kvällar, trots att nya skivan är ganska ointressant, men det gör inte så mycket för man vet att det växer live och dessutom kommer det att vara kanske maximalt 8 låtar som spelas alla kvällar, men resten kommer att vara lika varierat som alltid och de oinsatta må tycka att det är idioti, men de fattar inte vad de där konserterna går ut på. Det är inte som att spela sin skiva varv efter varv, och det är ett av mina största intressen. Toppar sedan denna konsumtionsmåndag med att begå Blocketdebut genom att få svar på en fråga som jag skickade i helgen och på torsdag ses vi och jag köper världens finaste grej för nästan inga pengar alls. Läser Illusionisten och är helt fängslad och i helgen sade någon att min klocka är den vackraste klocka hon sett, och det visste jag väl. Jag har haft den i 10 år nu.