Två 90-talsprodukter och tanar kring dessa. (alla stockholmska caféer serverar ju samma gamla tradiga 90-talsråvaror, med soltorkade tomater och rödlök som basen i alla rätter på menyn.
1. Är soltorkade tomater verkligen SOLtorkade? Jag är ytterst tveksam. Tror mer på värmelampstorkade tomater. Det låter kanske inte lika gemytligt och medelhavsaktigt, men seriöst; det funkar nog inte att soltorka tomater, jag gissar att de ruttnar. Det där lilla sol-prefixet är intressant, eftersom det signalerar så många olika associationer, men egentligen är det nog ingen sol inblandad. Kanske inget för Konsumentombudsmannen att utreda, men ändå ganska intressant.
2. Vad är grejen med att servera drivor av rå lök till alla rätter? Jag fixar verkligen inte att äta rå lök, och det är som bekant omöjligt att slippa undan rödlöksterrorn i cafémiljö. Ett tio år gammalt tillbehör som borde förpassas till arkivet. Rå lök=outhärdligt, tillagad lök=fantastiskt.
ps. Tittade lite på Drottninggatans maya-indianer idag. Jag ÄLSKAR den där flöjten. Dess värre verkar de ha rationaliserat bort stora delar av bandmedlemmarna, och jobbar mer med kostymer, rökeffekter och förinspelade bakgrunder nu. En trist utveckling. Jag vill inte höra en midiversion av El condor pasa när jag kommer gående från Gamla Stan på söndagspromenad. jag vill höra minst tre gitarrer, dubbla flöjter och ett par andra instrument. ds.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment