I orkanens öga

Jag brukar inte skriva om sådant här, men nu har jag läst och hört om så många som verkar helt skräckslagna och handfallna inför de saker som händer i världen just nu.

Man kan med fog påstå att jag arbetar mitt i stormens öga, den här finansiella krisen som orsakar krigsrubriker om saker som folk inte förstår och det skapar en sådan oro bland allmänheten att höstdepressionen får sig en knuff i ryggen 2008. Det är många som läser och beklagar sig, ligger sömnlösa om nätterna och tömmer konton och fyller madrasser utan anledning nu. Som inte har kunskapen som krävs för att inte drabbas av panik av medias krigsrubriker om finanskrisen som grasserar just i detta nu.

I stormens öga är det som bekant alltid lugnast, och det är just hur jag vill kategorisera det. Det blir förvisso några fler timmar på kontoret just nu, men i det stora hela inget dramatiskt. Det känns som ett stort lugn lagt sig över mig. Jag funderar mer när marknaden rusar än när den rasar. Det finns ett stort lugn i den fatalism som man nu måste bekänna sig till. Det är bara att hålla i sig och åka med. När allt bara rasar infinner sig ett magnifikt lugn. Men det är en sådant lugn som i dessa tider bara är förunnat dem som faktiskt jobbar med krisens kärna året runt, år ut och år in.

Det är den här typen av virvelvindar som fick mig att välja bana för några år sedan. Jag såg vänner välja spekulationsekonomin, isländska banker som erbjöd 50% högre lön och abonnerade grand hotels i europeiska storstäder för trivselresor, himlen var inte en gräns för finansiella institutioner som uppstått i ett land som saknar råvaror och industrier, kanske lite fisk på sin höjd. Jag sa det då och jag påminner dem nu, finansmarknaden har världens kortaste minne och isländska banker är uppbyggda av maffiabefläckade pengar från andra länder.

Det är en tråkig filosofi, att inte hugga på de mest abnorma värdeökningarna men inte heller behöva gruva sig för de värsta källarrasen, och det är på grund av det som jag har den position jag har och det är därför som jag nu känner mig fullkomligt lugn, trots att det stormar värre än någonsin i världen.

Och det känns i alla lägen mer värt för mig, än alla möjliga uppgångar i världen.