Känner mig som en urvriden trasa efter ett par vidriga jobbveckor. Men, nu är det fredag, regnet slår mot blecken och det är på det hela taget ganska tomt på kontoret, chefen är i London. Jag har aldrig varit i London. Känn lugnet lägga sig över laptops och papper papper papper. Man kan gå hem vettig tid. Halvdagar, bah!
Middag vid Stureplan vid 19-tiden. Jag åker hem, slutat cykla due to halka kyla lövhögar, crashar någon timme, sen tar vid det därifrån. Energinivå: låg.
Ni säger Glasvegas har gjort årets skiva. Jag säger ok, men The Gaslight Anthem har gjort årets platta för oss som gillar amerikansk östkustarbetare ännu mer än vi gillar brittiska kolskyfflare som går i Manic Street Preachers avlagda dojjor. Det är en tunn linje mellan vidrig amerikarock (tänk: det mesta) och toppenamericana. The Gaslight Anthem balanserar fint på den.
Halloween har jag aldrig "firat", så inte heller i år skulle jag tro, men det här var en jäkla påkostad sak. Det har inte med The Gaslight Anthem att göra. Snyggt med blues, munspel, ruggigt med distad mikrofon. Man blir nästan rädd.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
jag var skeptisk till en början, men nu efter ett antal genomlyssningar - den bara växer och växer! tack för tipset.
Post a Comment