Sista februari

Jag svär man blir galen i huvet av att behöva bestämma hur det ska se ut där man ska bo. Jag kan bli så trött på det här med inredningstrender. Jag blir ledsen när jag tänker på att det finns ungdomar som har inredning som sitt största intresse. Inredning är ett intresse för äldre medelålders. Nå, vi satt med en projektledare här om dagen och gick igenom allt. Alltså verkligen ALLT. Jag har sedan länge tröttnat, men hur det än är så kan man inte vifta bort det här. För val måste göras. Ok, det känns skönt att ha lämnat in sina önskemål, men det blev nog ganska dyrt. Det blir gärna det när man förvillar sig i marginella företeelser som att köpa en aluminiumlist mellan två skarvar för 650 spänn. Man kan fråga sig om det är värt det. Och man kan fråga sig hur många av dessa aktiva val som man kommer att reflektera över när man väl flyttar in. Jag blir kort sagt tokig på att blåsa upp petitesser till jättebeslut. Man tappar perspektivet och skäms lite över hur lättledd man är. Och man förundras över att det finns folk som har heminredning och pyssel som största intresse.

Igår hämtade jag ut 8 böcker av skiftande varianter på 7ELEVEN (har ni förresten tänkt på att det heter just 7Eleven och inte 7-11? Det har jag.) Jag köper böcker som jag aldrig kommer att läsa, kanske bara bläddra i. Har för kort tålamod för att läsa långa berättelser som skiftar upp och ner i dramaturgi nu för tiden, det är så tråkigt när man läser och vet att inget kommer att hända på 100 sidor, för nu har det nyss hänt en massa och det är 300 sidor kvar till slutet. Tappar intresset. Jag gillar att köpa showoff-böcker, som jag aldrig bläddrar i. Fråga mig inte varför. Jag vet inte. Kanske är det snygga inredningsdetaljer (haha, se ovan) och de skickar en signal till eventuella besökare, att här bor två belästa filosofiska och intelligenta akademiker med omvärldskoll och matchade kaffekoppar. Kanske är det därför jag köper böcker som ska få "ligga framme". Fånigt jag vet.

Jag köpte även 2 skivor, men hade tänkt köpa 4. Jag köpte Timbuktus nya (konsert nästa helg, måste därför lyssna och har ingen nedladdningsmöjlighet) och Fläskkvartettens nya. Jag gillar Fläskkvartetten och We vie är en fantastisk låt från förr. Köpte dem över disk i en sån där liten begagnat och nytt-källare där skäggiga farbröder diskuterar jazz och bröstar upp sig när de jämför inspelningar. Jag gillar sådana halvsunkiga skivaffärer längs Odengatan. 240 spänn för två nya skivor, inget kvitto, ingen kassamaskin. Svart som natten. Ok fine, men jag lyssnade inte på någon av skivorna heller när jag kom hem. Jag hade tänkt köpa Säkert! också, men den fanns inte och det var nog lika bra för jag har ett litet hatkärleksförhållande till Hello Saferide. Pallar inte med den där underfundiga cynismhumorn. Jag gillar inte musik som hyllas av inredningstokiga lattehumanister. Blir faktiskt lite irriterad, men gillar det samtidigt, och efter alla unisona hyllningar så blir man ju nyfiken. Nu blir det inget med det, och lika bra det, eftersom jag bara hade letat upp detaljer att störa mig på. Jag hade tänkt mig TAW:s samlingsskiva också, även honom har jag en ambivalent isntällning till, men jag har funderat på om jag inte ska gå på Rival och se honom 7/3, PJ vägrar hänga med och det är lite suspekt att gå på konsert själv. Men jag har svårt att tycka illa om TAW, även om det kan angränsa mot det patetiska i hans texter. Alltså jag gillar ju gränsen mellan patetik och innerlighet, men den är så smal att balansera på. Kom på nu att den här bloggens allra första inlägg handlade om en TAW-konsert som vi såg.

Jag bläddrade lite i böckerna och kom fram till att varje bok kostade drygt 50 kr styck så det spelar inte så stor roll om de inte blir lästa. Jag letade efter en skidhjälm, men hittade ingen som jag ville ha, hjälm är inte en smickrande accessoar, om än förnuftig.

Imorgon är det första mars! Tjo.

Jag tror jag ska ta och flytta till mitt nya skrivbord snart, så jag får lite press på mig att göra något, och inte sitter på eget rum med stängd dörr och spiller hela dagar på ingenting. Måste nog skaffa internetuppkoppling hemma, så man slipper använda jobbtid till att hålla sig uppdaterad. Mer jobb och mindre pleasure!

I mina gyllene pjäxor

Den okända fjärde Herrey-brodern: Patrik Järbyn!

Berömda citat 200 kr

Adam Alsing, Jeopardy 15/2:
- Denne engelske premiärminister hävdade att "champagne skall vara torr, kall och gratis".

Dogge Idiit Doggelito:
- Vem är vahettere Tony Blair?

Med lika delar skäggstubb och självförtroende

Vilken fantastisk ingress! Visst blir man sugen på att läsa mer? Skägg och själförtroende är framgångsreceptet.

Den här jävla usla schlagerfestivalen alltså. Man kommer inte undan den. Kanske är den en av källorna till februarilågläget. Jag kommer på mig själv med att förakta de som blir så till sig över fenomenet schlagerfestival. Signalerar att man är lite sådär svenskt småkorkad och lättlurad, för let´s face it: Det är 32 låtar under en månad, och det är KANSKE en av dem som verkligen är en bra låt. De andra är bara utfyllnad som inte fick plats tidigare, när det endast var 10 låtar som tävlade.

Februari ÄR årets tråkigaste månad

Dålig frekvens här för närvarande, men jag har en hel del på jobbet och känner mig i övrigt allmänt februarilåg. Jävla skitmånad utan existensberättigande, takdropp och famtomkyla om vartannat, stenhårda snöhögar och blixthalka. Vet inte om det är månadens fel att jag inte har lust till någonting annat än att gå hem och typ kolla Förkväll och Antikrundan på kvällarna. Jag ligger på soffan och känner mig fysiskt nerdekad och fördärvad av slöheten, men gör inget åt det. Jag föraktar mig själv för att jag inte gör något åt det. Jag tänker att det är februari och att det är därför. Som om det skulle vara en legitim anledning att deka ner sig och bara flyta ut och bli helt oformlig och fläskig? Nä, nåt måste till här. Men dag efter dag ser jag förbi träningskläderna när jag hasar mig till jobbet 13 minuter efter att jag stigit upp.

Har ingen lust att träffa vänner eller hitta på något över huvud taget. Undviker affärer, handlar på nätet och går raka vägen hem istället. Köpte 8 böcker idag. Jag som knappt läser böcker, men de är ju fina att ha sm inredning. Känns som allt jag gör är att planera för saker som ska hända senare, men ingenting händer nu. I helgen ska jag bestämma mig hur ett badrum som jag inte kommer att kunna använda förrän om ett år, ska se ut. Känns som att livet bara går ut på planering för framtiden just nu. Tröttsamt.

Jag ska sälja min lägenhet i vår, och jag kan inte sluta tjata om det, men det tar upp en massa av min tankekraft och spekulation just nu. Det kommer bli en fantastisk affär för mig. Och dagens Riksbanksbesked spelar mig rakt i händerna, då den befarade bostadsbubblan kan få växa hur mycket den vill, vi har redan fått priset på vår lägenhet och accepterat för länge sedan. Nu kan jag stå utan ägd lägenhet i ett år och priset kan inte dra iväg. Drömsits. Jag kan bli tokig av de här tankarna om bostadsspekulation, och jag förstår att det är väldigt spännande att läsa om för läsarna.

Andra saker jag vill göra i vår:

Åka skidor (check bokat), Åka till Italien, Spanien eller kanske Frankrike (inte check), få mycket positiv feedback från högsta cheferna (check), komma på vad man ska göra i sommar (inte check), åka till Luxemburg och Tyskland (nja check), lite annat kul (nja check), få dubbelt så mycket semester (definitivt inte check).

Kommer mars är allt på rätt bana igen. Kommer mars vänder hoppet och ljuset och solen och värmen och våren och lusten och energin och initiativkraften åter. Intalar jag mig själv, för den är ju inte här än.

Tung video

Hej och välkomna till Youtube-bloggen.

Vad har Keith Richards, Kate Moss och Iggy Pop gemensamt? Förutom idoga kemikalierus? Jo, de lyfter på hatten i en sista (?) hyllning till The man in black. Stenhårt. Sug på den alla Walk the line-fans med rosa fluff och extra honung. Jag kan inte hålla mig från att falla in i takten med händer och fötter.



Dagens nätshopping är en dammsugare och en kaffebryggare. Jippi.
Helgens låt är Shake your hips med Rolling Stones. Vore jag bar-dj skulle jag spela den minst en gång per kväll.

Show a little faith! There´s magic in the night.

Eftersom den förra delen i följetongen "Springsteen-feelgood" gjorde stor succé, och till och med länkades av självaste blogfather Sigge Eklund (i´m a bekräftelsetorsk, yes I am), så fortsätter vi idag med ett liknande klipp. Ännu sämre kvalitet (men skit i det), en balkong i Neapel, kanske världens bästa låt, en vidrig frisyr och en annan turné och får man inte ens lite gåshud av den här allsången så har man inte ett hjärta.



Igår fick jag ett brev från CSN där de bad mig specificera hur mycket jag tjänade varje månad under 2004, det känns ju som ett inspirerande projekt. Inte. Alltså, jag gillar CSN egentligen, men ibland kan man ju bli matt för mindre.

Laleh med hår på bröstet!

Två anledningar till att det är värt att ha digitalbox (och gå till Clas Ohlson och köpa en i allra högsta grad analog digitalantenn om den inte funkar) :

1. Letterman på TV400. Störst bäst vackrast och enklaste sättet för en NY-sucker i Stockholm att hålla sig något uppdaterad.

2. Studio Virtanen på TV8, I love it. Indienyheterna är fantastiska. "-Laleh med hår på bröstet, dvs Salem al Fakir..." haha, fullträff.

Någon skramlar ihop en föräldrapenning

Igår såg jag två osköna reklamfilmer med Pernilla Wahlgren i huvudrollen. Jag har aldrig sett henne göra reklam förrut, men nu alltså två olika reklamfilmer för två olika varumärken, nånting om tandtrådshållare och en annan om hårtoning av något slag (där hon diskuterar sin nya hårfärg över telefon med sin mamma). Som brukligt när det gäller personhygien och skönhet är reklamfilmerna så där skönt plastiga och anpassade för typ Tyskland.

Det är märkligt, eftersom man aldrig sett henne i reklamsammanhang förrut, men sen kom jag på det här och då gick det upp ett ljus.

Nu igen

Jag kan inte släppa den här briljanta samma mamma-grejen mellan sångaren i Melody Club och Peter Magnusson. Den är fantastiskt bra. Filip Hammar gjorde kopplingen på Rockbjörnen. Genialt!

Tre skådespelerskor jag inte kan hålla isär

Tekniktrötthet

Alltså, det finns inget som är ointressantare, mer frustrerande, irriterande och aggressionsaggregerande än icke-fungerande hemteknik och hemelektronik. Jag får ångest bara av att tänka på bredband som inte fungerar, trådlösa routrar som inte hittar varandra, teckna el-abonnemang, installera digitalbox, all den där tekniska skiten som man omger sig med och som man blivit en slav under. På jobbet är det bra, för där finns det en stor kader av folk som bara jobbar med sånt där och som man bara kan ringa och förklara att man inte fattar, inte orkar bry sig och inte har tid att bry sig om HUR det funkar bara ATT det funkar.

Jag får ett mail från någon obskyr avdelning. Där står hur jag gör för att koppla upp mig hemifrån. "Yes! jag kan låtsas jobba hemifrån" tänker jag först. Sen när jag läst två meningar inser jag att det är fan lika bra att man åker hit ändå, om man måste göra alla de där hokuspokus-grejerna och minst 10 punkter till för att kunna koppla upp sig. Jag försöker synka min mobiltelefon med datorn, tänker jag ska börja ett nytt mobilt liv, men datorn bara strejkar, och jag tappar modet, skriver upp saker på papper istället. Fortsätter så. Alltså, jag lägger ner teknikprojekt så fort jag stöter på en enda motgång, jag fattar det i teorin, och kan nog till och med kategoriseras som en early adopter när det gäller idéer, men i praktiken orkar jag inte med det som krävs för att börja använda det.

Vi flyttar, jag försöker installera en Boxer-digitalbox i ett ComHem-hus och det går tydligen inte, så man måste köpa nåt slags miffo-antenn som man ska ställa i fönstret. Så jag gör det, går till Clas Ohlson och köper nåt som ser ut som...en box av något slag. Och sen funkar det faktiskt. Men hur digitalt är det att man ska behöva köpa en ful box och ställa i fönstret för att få digital tv? Om det flyger förbi en helikopter fryser bilden och blir helt pixlad. Verkligen digitalt. Jag hatar det.

Vi flyttar, jag funderar på om vi ska ha ett telefonabonnemang kanske, men det blir nog inget med det. Det verkar så stökigt med IP-telefoni, och för att ha det behövs alltså bredbandsuppkoppling och alltså, jag tröttnar halvvägs.

Jag råkar uppdatera bloggen, allt ser helt plötsligt annorlunda ut, besöksstatistiken verkar satt ur funktion, senaste kommentarer går inte att se, arkivet är fult, osv osv. Det är sånt som gör att man tappar lusten.

Jag vill bara att allt ska fungera, aldrig krångla. Ska det vara så svårt? Jag kan betala dyrt för tjänsten, om det går att köpa. Installation och upplärning och sen bara funkar allt, utan krångel. Jag blir så trött på alla sådana här installationer och allt tjafs. Så ointresserad av tekniken, bara intresserad av att det fungerar. Det är därför jag överväger att strunta i såväl bredband som hemtelefon. Jag är så trött på teknik som inte bara fungerar.

Yup, this is how it works

No, this is how it works
You peer inside yourself
You take the things you like
And try to love the things you took
And then you take that love you made
And stick it into some
Someone else's heart
Pumping someone else's blood
And walking arm in arm
You hope it don't get harmed
But even if it does
You'll just do it all again
And on the radio
You hear November Rain
That solo's awful long
But it's a good refrain
You listen to it twice
'Cause the DJ is asleep

Rubrik saknas

Pust. Har haft mitt trettonde möte den här veckan, vilket är lätt i överkant för vad som är idealiskt. Känner mig helt fucked up i huvet. Sitter numera med i 6 eller 7 parallella projektgrupper, och det är lite bananas men så är det nu. I helgen vill jag bara sova och kanske gå på stan och handla fina prylar som passar sig i ett lillgammalt Vasastansperspektiv, kanske ta ett glas vin på Inferno när man övervunnit Drottninggatan hemåt genom lördagshysterin, hem och däcka framför typ Felodimestivalen sova lite till osv. Kanske äta småborgerlig middag med en kompis från Berlin, kanske läsa lite i boken som jag verkligen inte tycker är särskilt bra, men man måste slutföra alla böcker man påbörjar annars får man stryk när man når Pärleporten.

Vi har tagit andra steget i vår Vasastanstrestegsraket och det gäller ju att byta upp sig för varje gång, men fan vilken energislukare det är att flytta. Hatar att behöva besvära folk med att vi håller på med spekulationer gällande vårt boende, och lån av bilar och bärhjälp osv. Får tänka ut något verkligt bra sätt att kompensera det när allt gått i lås och vi förhoppningsvis håller oss på samma adress. Har åtminstone sagt åt min hyresgäst att han har tre månader på sig innan jag säljer.

Det bästa med att flytta är att man hittar gamla skivor typ Masters at Work Nuyorican Soul och sånt. Den är kanske inte så väldigt bra, men det är kul att tänka på vid vilken tid man köpte den skivan och vilka perioder av ens liv och vilka olika soundtracks de haft. Parfymer är ännu mer av den sortens minnen. Polo Sport är gymnasiet efter att man haft redskapsgymnastik, Acqua di Gio är Cypern -97, osv.

Nästan allt annat är dåligt innan man kommit på plats både rent fysiskt och rent mentalt. Det tar sig, men jag tror att det inte faller på plats förrän efter helgen. Mycket som händer nu på alla möjliga kanter och håll, och det tar på krafterna. Därför ska det bli så fenomenalt skönt att sjunka ner i en fåtölj med en drink i handen och titta ut över någon gata med neon och bilstrålkastare som sveper förbi och glittrar till i vattenpölarna och vicka lite på ena foten till Sahara Hotnights Cheek to cheek som är senvinterns bomb och jag kommer nog tröttna på den med vad det lider, och jag har köpt biljetter till Timbuktu&Damn! i mars, det kommer bli bra. Så akustiskt som möjligt håller vi tummarna för.

ps. Funderar på att strunta i att ha bredbandsuppkoppling hemma, man hinner med så mycket annat om inte all oplanerad tid riskerar att slukas av dumsurfande. ds.