Carl-Jan Granqvist alltså. Finns det någon person i Sverige som är så öppen med sitt 1700-talsleverne som denna man?
Skön mini-intervju från TT i Metro idag, angående seriestarten av TV3-serien "Carl-Jans änglar" (vilket jävla namn!). Här följer ett rätt kul utdrag på sista frågans svar, som tydligt visar hur otidsenlig och smått insnöad i historiska ideal denna renässansman är:
"De måste ha lärt sig massor. Men vad har du lärt dig?
- Att de är underbara människor. Jag beundrar att de kommit så långt de har gjort med de hiskeliga bakgrunder de har. Somliga har flytt i båtar där hälften har dött runt omkring dem. Suttit i fängelse flera år. Bor i Skärholmen. Och ändå har de hittat in i livet."
Carl-Jan är kanske det bästa exemplet vi har på personer som är omedvetet komiska. Det blir gärna så med tokkonservativer med överklass-approach. Att se måltiden som den ultimata terapiformen för ungdomar som hamnat snett tyder väl om inte annat på en något snäv världssyn. Den fetade klausulen ovan om Skärholmen är ju omedveten komik av hög rang. Frågan är, hittar man in i livet om man går runt på ett 1700-talsgods i Bergslagen och dissekerar livets väsentligheter, såsom servettbrytning och portviner från 60-talet?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment