Alla pratar om att nu är den här fantastiska sommaren slut och nej jag håller inte med minsta lilla egentligen. Hösten är inte här än, den kommer först om cirka 2 månader. Andra veckan i oktober är det kört och man kan ta livet av sig, men än finns det hopp och värme kvar. Varför så bråttom att påpeka att nu blir det fan bara värre? Det finns något avslappnat och skönt som fyller lungorna efter somrar fyllda av den här väderångesten som alla svenskar fått med modersmjölken. Efter en sommar då jag badat mer än någonsin känns det inte särskilt spännande längre - rent av långtråkigt, att ligga på en strand.
Spelade på min gitarr igår kväll för första gången sedan förra sommaren skulle jag tro. Kanske är det till och med längre sedan än så? Synd egentligen, men det gick ganska lätt att komma igång igen. Fönstret öppet och augustikvällens mörker där utanför och hällregnet som kom och gick och blixtrade under gatlyktorna några våningar ner. Det kändes visserligen helt annorlunda än sommaren, men inte på något sätt sämre.
Jag har inga som helst problem med att njuta av den här sensommartiden som övergår i tidig höst under två underbart vackra månader av varma toner och klarblått skinande hav. Jag kan inte tänka mig något vackrare än att åka ut i ytterskärgården en vardag i september när havet ligger stilla och sommargästerna lämnat. Det är inte ångest. Det är så långt ifrån ångest man kan komma, men på ett annat vis än vårens första skärgårdstur. Man har gått igenom den där årstiden från liv till död och den sista tiden är mest bara rofylld. Jag skulle nog kunna sträcka mig till att säga att den här tiden är den absolut mest avslappnade tiden på året. Man är klar med sommaren, man är nyladdad, man får en nystart och man vet att det är ett jävla helvete mellan november och februari, men man vill inte gå ner sig i det där mörkret ännu. Än så länge är mörkret om kvällen varmt och vänligt och man kan ändå njuta av det. Det är för tidigt att ta ut sin årstidsångest nu. Se dig omkring och inse att det vore direkt dumt att ta ut allt det där redan.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment