Helgens bravader

Sa jag förresten att min helg i Luxemburg var helt sanslöst lyckad? Jag har nog aldrig skrattat så mycket under en helg som jag gjort den gångna. Därav bakslaget av att komma hem kanske?

Allt från att dricka öl med justitieminister Bodström framför en visserligen olidligt dålig fotbollsmatch, träffa massa bankfolk, middagar på bra restauranger till fullt överkomliga priser, balkongen ut över floden nere i Grund och solgasset där under hela eftermiddagen, årets första solbrända armar, nattliga nattklubbsbesök som känns bra mycket mer internationella än hemma i Stockholm, den interna jargongen som liksom aldrig tar slut, och syret som nästan tar slut under alla livliga diskussioner, den bästa indiska mat jag ätit, den bästa thaimat jag ätit, de märkligt starka drinkarna, transvestitgängen och öststatshororna och pundarna som hänger här och där i gathörnen, körsbärsträden blommar som rosa fyrverkerier, oförstörda blombemängda rabatter och parker (mycket ovanligt med snygga, välskötta rabatter med blommor i här i Stockholm, mycket vanligt i små furstendömen) och okända träd som dignar av blommor redan i slutet av april och den alltid närvarande morgondimman och bagerikulturen och den röda solnedgången bortom fälten och vattenångepelarna ur franska kärnkraftsverkens kylvattenskorstenar och stämningen av 6-7 svenska 25-30-åringar som ligger i en soffa och kollar på film när regnet forsar ner.

Det är underbart att komma ifrån på sådana små andningshål, och bra att ha ett nätverk som är väl utspritt över Europa, för att kunna göra sådana små punktinsatser och få fylla hjärnan och sinnena med lite annat än vad vi har här i höga kalla Norden.

Flygturen hem var däremot inte lika gemytlig. Jag har aldrig haft några problem med starter, landning, turbulens, dålig sikt eller vad som nu kan tänkas förvärra upplevelsen av att flyga. Det var bara obehagligt på något vis, och jag kan inte sätta fingret på varför. Jag kände mig lättad när vi tog mark igen.