Ööööööhh. Less på vardagen. Less på Stockholm. Less på ankdammskänslan. Blir alltid såhär. Borde kanske sluta med kortsemestrarna. Stress för att koppla av är kanske inte rätt metod. Trist vardag. Likgiltighetskänslan är den samma varje gång man kommer hem. Äh, packa upp? Äh tvätta? Äh handla mat? Äh jobba? Äh allt. Varför alltid så vilsen när man kommer hem? Någonting mellan nätverkskortet och vägguttaget kraschade igår. Ännu en droppe aggression. Gör mig så trött. Att ha sönder elektronikprylar är något av en specialitet för mig. Går det att laga det här?
Längtar efter sommaren, men vaddå kommer det alltid att vara såhär hårt att komma tillbaks från lite high life? Man kanske borde jobba året runt utan semester, om det ändå ska vara så tråkigt att återkomma till vardagen? Känslan av likgiltighet är den värsta jag vet. Så oinspirerad till det mesta. Så jag slutar den här texten här. Ska gå och köpa förkylnings-kit till PJ, hon ligger däckad och kommer troligen inte iväg till Köpenhamn över helgen.
Jag vet inte vad det är som ger en sån slö känsla när man kommer hem från en semester.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment