Kulturveckan

Värsta kulturintaget för mig den gångna veckan (ja i relativa termer då...)

Lördag: Bio - "Stoned" om Brian Jones död. Independent-feeling, mycket illegala substanser, psykedelia, bluesjam, vaselin på linsen, Tuva Novotny bryter på svenska och visar mycket hud. Ganska mediokert.

Söndag: Springsteen-konsert på Hovet

Måndag: Jobb som fan, återupptog Austers NY-trilogi på kvällen.

Tisdag: Jobb som fan

Onsdag: "Halvdag" och ännu mer jobb som fan. Hata halvdagar.

Torsdag: Regn och Beckmans-utställning. En hel del svåra människor som liksom låtsas fatta mer än de egentligen gör. Det verkar ganska enkelt att svänga ihop ett ex-jobb när det gäller kreativt arbete, en snubbe (förvisso väldigt duktig) redovisade alla sina uppslag som han fått, utan att slutföra. Det var hans slutprodukt. "Kreativa återvändsgränder förtjänar också uppmärksamhet yadayada..." Alternativt kan man ta tillvara något litet perifert barndomsminne (typ liljekonvaljerna i dikeskanten på vägen till farmor) och förstora upp det som att just det där lilla minnet var avgörande för hela den kreativa processen. Måttligt imponerad av det mesta är mitt slutomdöme. Sedan tidigare föraktar jag designers som hävdar att det finns ett behov av att designa allting vi omger oss med, typ göra en växelmyntsskål med "inspiration från ursprunget, de medeltida penningpungarna men i nytt material..." Allt behöver inte designas.

Fredag: Helt sjukt störig jobbdag. MacBeth på Dramatens stora scen. Ganska häftigt, men kanske ingen upplyftande historia för en fredagskväll med våt gatsten knakande rabatter och gaslågeblåa nattskyar. Mera höst och ond bråd död. Men: Reine Brynolfsson spottar mycket, har halvtaskig pagehockeyfrilla, går klädd i vapenrock. Lena Endre visar mycket hud och urringning, och till och med nakenscen a´la Regina Lund, insmetad i något bruntrött och trippar runt med en lampa i högklackat. Örjan Ramberg cool förstås, och så lite knivar och mera blod mot slutet. Börje Ahlstedt spelar förvirrad gubbe, och alla skrattar, jublar visslar bara för att det är Börje. Vidrigt rödvin i pausen. Svepte ändå när klockan ringde för akt två.

Lördag: Popaganda efter Stora Skuggan-promenad. Man ser aldrig så mycket freaks som på musikfestival. Svinkallt och Andreas Mattson var ungefär lika spännande som målarfärg som torkar. Bättre i stereon typ. Hello Saferide har jag aldrig lyssnat särskilt koncentrerat på, men det var väl rätt ok. Även om jag är lite skeptisk till tokroliga referenser i popmusik (med undantag: Jens Lekman). PJ lämnade lysande analys efteråt: Norrländsk brud sätts i kommunal musikskola av föräldrarna och lär sig spela, inser att småbittert och "underfundigt" är hennes grej och spinner vidare på det, lite för långt. Hyffsat men tröttsamt. Och frekvent förekommande ba-pap-ap-ap-baba-refränger när orden tryter. Körtjejen var bäst, och var känner man igen basisten ifrån? Kan inte placera honom? Skivfönstret i Fältöversten? Nä. Whitest boy alive sen och det var ju sväng, och jag älskar Kings of Convenience skiva, så det tilltalade, men var rätt trist i längden trots snyggt varmt sound. Studiomusiker är sällan kul att kolla på, hur duktiga de än må vara. PJ frös och jag tröttnade på väntan mellan de olika artisterna, tog buss 40 in till stan för kanske miljonte gången i mitt liv.

Summering: berömligen godkänd kulturvecka, med såväl finkultur som fulkultur. Kan inte låta bli att fnissa åt alla som talar svååårt och högtravande i samband med finkultur. Kommande vecka blir det garanterat mindre kulturintag.