Elvis-dissen

Köpte julinumret av Pause igår (en händelse som i sig nästan är värt ett inlägg, eftersom jag aldrig köper tidningar nu för tiden av någon anledning).

Där fanns en ganska underhållande artikel om vad man kallade fattigmansalternativ till originalen, och bland dessa fattigmansalternativ (Linda Rosing är fattigmansalternativet till Victoria Silvstedt, Båstad är fattigmansalternativet till St. Tropez, JK Rowlings är fattigmansalternativet till Astrid Lindgren osv...) fanns en ganska träffsäker grej om att Metro-serien Elvis är fattigmansalternativet till Rocky. Och det föranleder mig att klämma ur mig den här postningen som jag haft i bakhuvudet i evigheter om hur dålig Elvis är i jämförelse med Rocky och hur obegripligt det är med folk som hävdar att Elvis skulle hålla samma klass som Rocky. De som hävdar att Elvis och Rocky är produkter i samma skola förtjänar inte att tas på allvar. Främst handlar det kanske om målgruppen, som är klart bredare för Elvis än för Rocky. Om Rocky är 80-tals-Eddie Murphy är Elvis Stefan & Krister. Om Rocky är Bob Dylan är Elvis Uno Svenningsson. Ja, ni fattar vad jag är ute efter. Elvis förtjänar inte att jämföras med Rocky, men den kan ju ha kvaliteter ändå. I den jämförelsen faller den bara platt. Ungefär som Allsvenskan i fotboll faller platt jämfört med spanska ligan.