I ett parallellt universum

I kommentarfältet till den här postningen hos min forna beundrarinna Isobel börjar diskussionen komma in på det som jag skrev om i min programförklaring nedan, om att våga vara precis lagom patetisk i text, för att det skall vara intressant att läsa en annan persons tankar om livet. Diskussionen där kompletterar min text ganska väl om vad jag var ute efter att förklara. Att man måste våga visa upp alla sidor av sig själv, och inte i oändlighet retuschera och anpassa de tankar man vill blända världen med.