Vi gjorde en blixtvisit till fjällen över påsk, och trots att jag aldrig får nog, så känner jag mig helt matt just nu. Jag har tillbringat för mycket av den senaste tiden på väg genom Hälsingland i en bil lastad med skidor, pjäxor och goretex-kläder.

Vi bodde på något slags hotell som var mycket daterat och inte särskilt glamoröst men hemtrevligt och alla gäster åt middag och frukost samtidigt och diskuterade fästvalla, turleder och lunchpaket. Det kändes ganska gammaldags och lite som ett ålderdomshem. Jag och PJ åkte utför en och en halv dag, och längd en dag och våra kompisar åkte längd en och en halv och utför en dag. Det känns fint att aktivera sig på det viset. Vi är lite dåliga på det i vanliga fall, stadspromenader och kaffedrickande känns faktiskt inte så aktivt. Bättre då att oavsiktligt volta och tappa en skida i en dubbelsvart ränna mellan träden i Jämtland. Man känner att man lever med några kilo snö innan för jackan och 20 cm nysnö som slår mot skenbenen.

Men vad trött man blir av att stiga upp halv fem på långfredagen för att hasta iväg, sen komma hem runt midnatt på annandag påsk efter att ha suttit still på en avstängd E4 mellan Gävle och Uppsala i någon timme eller två. Jag är helt slut och det känns som jag ska somna sittandes på jobbet. Men får fina kommentarer om min starka tvättbjörns-solbränna orsakad av Latschenkiefersalbe, vårsol och spegelgoggles.

Jag borde nog läsa in mig lite på vad det är jag egentligen har ansvaret för nu från och med idag. Jag försökte ta med mig all dokumentation i helgen, men som vanligt är det mer för samvetet än att det verkligen blir gjort. Så, resten av dagen: försöka komma underfund över vad det är jag tackat ja till att ansvara för.