Bröstens vara eller icke vara

Alex Schulman: Jag vägrar se på ammande mammor!

(men ett par schyssta lökar på Köket är ju aldrig fel)

Bröderna Schulmans korståg mot offentliga ammerskor fortsätter i en bloggpostning på hans mycket populära blogg. Lillebror Schulman blev ju som bekant av med jobbet på Postkodlotteriet (det kan knappast ha varit någon större tragedi att bli av med ett sådant jobb) efter att ha skrivit en liknande krönika i Innerstadspress. Nu gör Alex ett upprop mot Linda Skugges amningskrönika. (Ok, nu blir det inga fler länkar i detta inlägg, känns som jag inte gör annat än länkar). Till saken.

Det är alltså skillnad på bröst och bröst i olika sammanhang och miljöer, om än så pass närbesläktade som nattklubb vs. restaurang. För varken Calle eller Alex ser på bilden ut att vara helt uppfyllda av äckel och avsmak. Och för att komma till saken: bröderna Schulman är stundtals, ganska ofta faktiskt, helt briljanta. Men det är så förbannat svårt att tolka vad de säger, om de bara är genomironiska och påhittat narcissistiska. Personer som man inte kan ta på allvar, för de kanske aldrig är allvarliga i det de säger. Nu ska kanske sägas att jag inte direkt bryr mig, jag varken mår illa av ammande mammor, eller försvarar deras rätt att få amma på offentlig plats, så sakfrågan är mig ointressant. I sammanhanget tycker jag nog att lingeriefester på Stureplans nattklubbar känns mer unket än ammande mammor.

Det intressanta i detta är att följa en beef mellan Sveriges regerande tungviktsmästare i inkonsekvens. Alltså personer som gillar att sticka ut med provokativa uttalanden eller handlingar, men sällan "orkar" förklara eller ens framhärda sin linje om de blir ifrågasatta. Jag hoppas verkligen att det här utvecklar sig till ett offentligt tjafs. Mest utmärkande är väl Skugge i det här fallet, när hon bland annat anser att hon har rätt att skriva vad hon vill, men inte behöver försvara det mot ifrågasättanden i exempelvis TV-soffor. Schulman har ett par gånger visat upp liknande inkonsekvens för att försvara saker som han hävt ur sig.

Till saken ska dock tilläggas att Schulman faktiskt verkar vara helt fantastiskt skruvad och ocensurerad i vad han säger och gör, och det är ju alltid uppfriskande. Sakfrågan i sig är alltså rätt ointressant, det mest spännande är att se Mr. och Mrs Inkonsekvens stångas med varandra, och vart det kan ta vägen. Det kan bli en mycket skruvad och underhållande "debatt". Det ser jag fram emot.

Lev ditt liv genom minnena av det

Vad fan är grejen med att ägna sitt liv åt att dokumentera vad man gör, istället för att i första hand uppleva, leva det där livet?

Vi var på Debaser ikväll och kollade in Moneybrothers mycket intensiva konsert. Det var enormt bra förstås, men jag störs något så enormt av alla som står och fotograferar oavbrutet under konserten. Jag vill inte se konserten genom någons mobildisplay. Jag hatar det.

Jag står i kanske sjunde, åttonde raden, och framför mig står 3-4 åskådare, som alltså köpt konsertbiljett för att hinna ta så många bilder som möjligt för att kuna sitta hemma och kolla på datorn.

Jag FÖRSTÅR verkligen inte hur man kan låta den ultimata upplevelsen gå till spillo, för att man prioriterar att dokumentera ögonblicket. I sådana lägen hatar jag digitalkamerans genombrott och spridning. Jag vill inte stå bakom 12 pers som främst ägnar sig åt att dokumentera, snarare än att titta och uppleva vad som händer här och nu.

Är det någon som förstår vad jag menar? Ett fotografi av ett tillfälle ger kanske 5 % av helheten och känslan av att vara där på plats, känna dofterna, känna trummorna dunka i bröstet, känna trängseln och ölen som flödar. Är det värt att bränna en hel konsert av 100-procentiga upplevelser på att stå och fotografera den med sin mobiltelefon då? Jag kommer aldrig att förstår mig på de här hamstrarna som vill samla bilder, bygga upp ett lager på 200 egna bilder för att kolla på framför datorn, istället för att ta till vara på de euforiska ögonblicken just när de uppstår.

Vad fan är det för vits med att leva sitt liv genom att fanatiskt dokumentera minnena av det?

Dagens vintersolståndschampagne

Dagens låt är Moneybrother - Livet börjar här. Eller egentligen nästan vilken låt som helst på senaste skivan. Men ovan nämnda är väl kanske mest passande för fredagsrumlande fyradagarshelg med mondän livsstil och extra alltihop + 5. Vi väljer Livet börjar här på grund av fläskig Clarence Clemmons-saxofon. Hoppas på blås med hatt, bjällror, tomtegroggar och Jerry Williams ikväll och blåser på musiken så att rutorna skallrar på kontoret.

Till havs

Jag har snöat in på dokumentärer om livet för de som har havet som arbetsplats. Lite otippad och väldigt snäv genre, men jag gissar att det är någon längtan till havet som får igång mitt undermedvetna. Jag har både släkt och vänner som jobbar eller har jobbat till havs, och jag tycker det verkar vara sympatiskt och spännande att jobba till havs. Självklart har jag nåt slags romantiserad bild av det hela, men man skulle kunna säga att jag gillar havet helt enkelt, om det inte vore så att just uttrycket "älskar att vara vid havet" stulits av livsbejakande rödhåriga kvinnor som samlar drivved och tar friår.

Nåja, den här hösten har ju varit en toppensäsong sett till mitt nyidentifierade intresse för dokumentärer om livet till havs. Kustbevakarna på femman har jag redan nämnt, och jag älskar det fortfarande, PJ fattar ingenting, men det verkar nästan som att Kustbevakarna och deras patrullerande i skärgården gått om Efterlyst på min "måste-se-lista".

Det absolut bästa havsprogrammet är dock Discoverys "Deadliest catch". Det här är ännu svårare att förstå. Fiskarnas jakt på kungs- och snökrabba i Berings hav är allt jag vill se på. Jag förstår det inte själv, men det finns någon värme som är obestridlig i den dokumentärserien.

Ett sista program på havstema som jag sett ett par gånger, och som kanske inte håller samma klass som de tidigare nämnda, men ändå fullt godtagbar är SVT:s "Landgång". Och det är här man börjar fatta att det är nog helt enkelt min hang-up på havet som ligger till grund för mycket av mitt vurmande för de här programmen. Landgång är rätt mediokert i jämförelse, och jag hade aldrig kollat på det om det hade spelats in i någon annan omgivning. Havet fäller avgörandet således.

Jag har hittat min hangup. Havet. Det verkar helt enkelt som att jag när en undertryckt dröm om att bli sjöman. Men jag tror att det egentligen är ett jävla oglamoröst och sjukt slitigt jobb.

Saker ni absolut inte behöver ge mig i julklapp - del 3

Sudoku-LCD-spel. Jag tycker sudoku verkar så sjukt tråkigt, och jag skulle troligtvis vara ordentligt kass på det. Korsord är i alla fall allmänbildande. Sudoku är korsord för analfabeter. Jag kan inte komma på något som vore tråkigare att få.

Tidens tecken

De här jeansen alltså. Det finns ingen som klär i dem. Det borde vara uppenbart, men tydligen inte och det gör mig förvånad och nästan lite förbannad på människan.

No more blingin´

Ett ord vars bäst före-datum passerats sedan länge, och därför lämnas på den här sidan årsskiftet:

Bling-bling

* 2003

+ 2006

Saknad av ingen

Saker ni absolut inte behöver ge mig i julklapp - del 2

Vilket sammanträffande!

Det var väl komiskt att Anna Sjödin avgår med orden "Jag tar ingen skit", ganska precis en vecka efter att Bengt Ohlsson skriver en krönika som startat en smärre "fittstimsdebatt 2.0", och bygger på just den meningen, om än i omskriven form. Att hon använder sig av de orden just i detta läge får mig att skratta lite inombords och tänka att "ojdå, där gav hon Bengt Ohlsson en fullträff i efterhand". Med tanke på hur hon framstått i media det gångna året, så får man om inte annat ge Bengt Ohlsson åtminstone ett observerat fall som ligger till grund för hans provokativa krönika.

Jag tycker visserligen att Ohlssons krönika är ganska lysande provocerande, men med ett faktiskt ganska relevant budskap, som dock är fullständigt no-no att ta upp till diskussion.

Det första man tänker när man tänker på Anna Sjödin, är att hon framstår som att hon fullkomligt saknar taktkänsla och förmåga till självrannsakan. Det är som att hon hamnat i en negativ spiral, och vad hon än tar sig för, så blir det fel. Det här förstod man ju redan när det begav sig, men det tar längre tid att förstå sådant om man ser sig själv som en felfri människa utsatt för en komplott, när man i själva verket tagit några lakritsshots får mycket.

Bra start på dagen

I morse när jag öppnade ytterdörren mot trapphuset slog en mycket frän odör av magsaft och ruttna prinskorvar mot mig. Jag skrynklade ihop ansiktet, vände mig mot PJ i hallen och utstötte: "Du, någon verkar ha kräkts i trapphuset". Och ja då, det var alltså uppkastat maginnehåll i trappan mellan varje våningsplan. Lite på väggarna också. Någon har varit på julbord och OD:at på Aalborg, tänkte jag, och höll andan hela vägen ner. Sen började jag gapskratta när jag äntligen kom ut på gatan. Det är oerhört roligt att en granne varit stupfull, raglat hem i natt, kräkts minst tre gånger i trapphuset, därefter glömt detta alt. bara struntat i det i fyllan, låst upp dörren och svimmat.

På plussidan: Någon skäms oerhört.
På minussidan: Grannarna kan tro att det är jag som kräkts sönder hela trapphuset.

På vägen till jobbet slumpades "Shine a light" fram igen, och det är alltså tredje gången som jag slumpmässigt hör en version av den. Det behövs inga fler tecken. "Shine a light" är månadens låt! Imorgon ska jag ta på mig hockeyutrustningen och leta julklappar till PJ. Det kommer vara ett krig där ute.

Guitar Hero 2 har införskaffats till julhelgen, och det borgar för knäglidningar över parkettrummen i jul. Det kan bli precis hur kul som helst. Jag ser fram emot julen mycket mer sedan vi avskaffade julklappshysterin inom familjen. Nu räcker det att köpa några fina saker till PJ och ge nåt användbart till barnen.

Platt-TV-peppen

Platt-TV-peppen är monumental denna höst. Är jag den enda som inte riktigt känner att platt-TV är den sista pusselbiten för evig lycka i livet? Mainstream-tidningarna eldar på med lockande rubriker om platt-TV-tester med nya spännande infallsvinklar varje dag nu:

"Julens BÄSTA platt-TV"

"Platt-TV drar mer ström än vanlig TV"

"Bildextra: Allt du vill veta om HDTV"

Främst verkar det vara Expressen och DI:s samarbete Dina Pengar som springer hemelektronikbranschens ärenden, men platt-tv-rubriker har setts i alla möjliga sammanhang vid ett antal tillfällen under hösten. Jag tycker det är så fantastiskt ointressant att jämföra teknikprylar i oändlighet och diskutera platt-TV, men om man går på vad tidningarna skriver om när inga andra nyheter finns (typ att en bonnläpp från Skara äntligen får ligga med en hårfrisörska från Dalsland) så är alla svenskars högsta önskan hösten 2006 att få se Jarl Alfredius i 200" HighDefinition Ultra TTHWW-tecnology med surroundljud 6:9%¤12X.

Man ser på kvällarna massor av blinkande platt-TV-apparater på väggarna i vår stad, abnormt stora trots att våra rum är så små och man sitter så nära skärmen att man får flimmer för ögonen när man tittar. Om jag fick välja valfritt vad jag skulle lägga 20 000 kr på just i detta nu, skulle platt-TV + hembio hamna på tidigast kanske 30:e plats. Jag fattar inte den folkliga haussen runt detta. Det är ju bara TV?

Med en fortsatt utveckling i den här riktningen kommer "Platt-TV" snart att få en plats bland egna rubriker på Expressens hemsida, såsom "Poker" fick under 2005. Någonting säger mig att hembio-nördar och pokerhajar i många avseenden är samma typ av människor. Jag menar, kolla in Minhembio.com. För mig är det helt obegripligt hur man kan presentera sig som "hembio-entusiast". Kan någon på ett pedagogiskt sätt förklara hembio-trenden?

Dagens sockerkoma i soffan

Dagens låt är Hederos & Hellbergs fantastiska cover av Rolling Stones fantastiska Shine a light, om och om och om igen.

När eliten tabbar sig

Eftersom skadeglädjen är den enda glädjen, bultar det i mitt besserwisserhjärta när jag läser eller hör saker som tyder på att elitmänniskor, speciellt journalister detta överfolk, gjort bort sig. Tre färska exempel:

1. Den enligt egen utsago drogdefensiva TV-profilen torskar på Spy Bar för ihärdigt kola-intag.

2 CRFN intervjuar Kelis i Bons novembernummer och antyder till henne att US and A består av 52 stater. Alla blandar ihop US and A:s 50 stater med antalet veckor på ett år. Och det blir extra tillfredställande att läsa för besserwissers som mig, när upphöjda skribenter gör rena faktafel i en intervju som säkerligen förberetts och efterarbetats i oändlighet.

3. Nöjesguidens månadstermometer för december hävdar att det är Anna Ternheim som har den dåliga smaken att förstöra Iron Maidens "Run to the hills" i en "finstämd" version och förkastar detta tilltag. Felet är dock att det inte är Anna Ternheim som gör det, utan Hellsongs.

Ja, sådana masktappningar och enkla faktafel hos de mest respekterade journalisterna och publikationerna gör mig skadeglad och nöjd och det får mig att känna att de inte är ouppnåeliga trots allt.

Dagens singstarlägenhetsfestsomkommer slutamedgrannarnasklagomål

Dagens låt är Gimme Shelter - Rolling Stones

Saker ni absolut inte behöver ge mig i julklapp - del 1

Mest paradoxalt -06

Att äta julbord på Teatron är nog det mest kulturclashande jag gjort i år. Alltså 100 finansvalpar äter (visserligen nödlösning, och därmed tämligen mediokert) julbord i samma lokaler där 200 synthkids med stora svarta plastglasögon 2 timmar senare skall posera med svåra miner och låtsas uppskatta en Dj som sägs bo i ett skyttevärn i Berlin. Där står vi sen och sippar champagne och sveper shots för representationspengar, är så långt ifrån julstämning som jag kan komma.

Sen dansade jag Vasastan fram med "Dom vet ingenting om oss" i lurarna och Pengabrorsans skiva kan vara den perfekta länken mellan Springsteen -78, Ulf Lundell och Plura. Den som känner mig ve att det är det jag hyllar allra mest. Jag tror att julkonserten på Debaser kan bli helt enorm.

Ängsliga kreddpajasen

Fan vad fånig jag är egentligen. Igår tog jag mig tid att ladda ner nya skivor för första gången på evigheter, och då är det ju behändigt med de årsbästalistor som dyker upp så här års, så man liksom VET VAD MAN SKA LYSSNA PÅ. En fånig ängslig kredd-wannabe, det är jag. Sen kan man ju alltid låtsas att man lyssnat på Hot Chip, Regina Spektor, Albert Hammnod Jr, Camera Obscura, Junior boys, Magic Numbers osv sedan urminnes tider... Balanserar man upp det med en del klassiska gubbrocksskivor, så känner man sig till freds med att visa upp sitt Ipod-innehåll vintern 2006 och inte verka helt offside. Nu kommer det säkert dröja ett halvår tills jag gör nästa ängsliga uppdatering i ett svep, men jag läser och läser om alla band, och sen tycker jag att det är för meckigt att ladda ner direkt, att jag gör allt i ett svep och således ligger nåt halvår efter i alla fall.

Hade jag fått en femma för varje gång någon nämner myspace i en tidningsartikel eller intervju under senaste halvåret, hade jag varit en rik man. Vad jag inte fattar är varför "vanliga människor" prompt ska registrera sig? "Jag är kompis med Metallica, Kent, Hello Saferide och ett obskyrt punkindie-band från Warzawa" Öh, jaha? Fattar inte grejen, och fantastiskt fult är det också.

Har nu landat ett projekt som innebär att jag byter jobb efter årsskiftet, och jag tror att det kan bli mycket roligt och att jag kan få mer utrymme för kreativitet och egna idéer, och det här kommer nog helt enkelt bli väldigt roligt, men lite jobbigt också. Mycket större personligt ansvar, men också mycket större egna möjligheter. Hade två oliak grejer på gång, men fick från det ena höra att jag "anses lite för junior för rollen", hade jag fått en femma för varje gång någon sagt så när jag sökt ett jobb, eller någon kallat mig till intervju, hade jag haft en thugolapp åtminstone nu. Jag hatar att inte vara sådär intuitivt älskvärd i ett initialt skede. I alla andra lägen är det rätt skönt att inte vara intuitivt älskvärd direkt.

Ikväll ska jag på julbord på ett mycket otippat ställe. Mer om det senare i veckan. Jag kan inte komma på ett enda ställe som det känns mer motsägelsefullt att äta julbord på.

Ett adjektiv jag har vissa problem med:

Burgundisk

Chockscoop!

2 lysande exempel på att Expressen verkligen blottlägger bluffar och orättvisor i vårt samhälle:

"SVT avslöjade stora julhemlisen!" Mamma Annelie 37, rasar.

"Fusket du inte får se i TV" Frida Boisen känner sig snuvad på en prestigefull seger.