Saturday, September 30, 2006

Grannens inflyttningsfest - låt för låt

Vår granne affärsjuristen har plockat fram den stålsträngade klanglådan och bjuder på skönsång ihop med sina spexiga polare, jag presenterar här låtlistan, live and direct, efterom det inte går att sova:

01:15 (entering stage)

You´re beautiful - James Blunt
The drugs don´t work - The Verve
Don´t look back in anger - Oasis
Whatever -Oasis
Teddybjörnen Fredriksson - Lasse Berghagen
I natt jag drömde - Cornelis Vreeswijk
Flicka med guldbruna ögon - Thåström

01:42 (band leaves the stage)

01:44 Encore 1

Märk hur vår skugga - Bellman/Imperiet
Die Mauer - Ebba Grön
Balladen om fröken Cecilia Lind - Cornelis

Något svårmodigt (någon kompar genom att slå en fjärkontroll el dyl. mot en vinflaska el dyl.)
. . .


Konserten var inte slut vid detta inläggs pressläggning...

Var god skölj

Läste City på väg till jobbet imorse. Där fanns ett bildreportage(verkar ej vara tillgängligt på nätet), ett "vimmel" från Club Killers på Debaser (en grej som jag tänkt att jag måste gå på nån gång, men aldrig gjort). På uppskattningsvis 4 av 6 bilder var det anemiska brudar med nördbrillor, som rekommenderade Debaser, Riche eller SpyBar som bästa uteställe. Alltså såna där riktigt ironiskt fula nördbrillor snackar vi nu, och såna där anemiska brudar och killar som man alltid ser nu för tiden. Det där som Virtanen skrev om att det är Vanheden-mode som gäller nu, är typ näst mest träffsäkert det senaste halvåret.

Ibland, ganska ofta faktiskt, tänker jag att den här stan behöver ett...lavemang.

Friday, September 29, 2006

Carreca kollar Idol

1. Hur många gånger har den skånske hårdrockaren med Sagan om Ringen-frilla lyssnat på Eddie Vedders sångteknik och röst? Han är ju Eddie Vedder-soundalike, nåja sämre soundalike kan man ha, speciellt som han sa att han mest lyssnar på Bo Kaspers för tillfället. (?!)

2. Kapacitet är inte ok att uttala såsom man ofta uttalar kvalitet. Kvalite´ ok. Kapacite´ va fan e de´? Någon borde ta det med Clabbe.

3. Hur vidrig är den där Danny? enligt en högst ovetenskaplig undersökning i tv-soffan kom vi fram till att han har manér som killar uppfattar som tillgjorda, tjejer (primärt under 20) uppfattar dem som att han är Guds gåva till högstadietjejerna. Jag HATAR hans glimt i ögat, idoga kramande av medtävlande och allmänna spexande, men hey jag är ingen showman och det är han, så vem är jag att dömma.

4. Det känns konstigt att programledaren (Mogge) skulle sjunga skiten ur alla tävlande om han ställde upp.

5.
Det här är nog min favorit i årets upplaga. Åtminstone av de jag sett.

Det finns 1000 trådar att spåra vidare och gå vidare, men vi lämnar det där.

Thursday, September 28, 2006

3 saker jag undrar just nu:

1. Hur länge räknas man som ungdom i politiken. Anna Sjödin är 30 år och ordförande i SSU. Centerns ungdomsförbunds ordförande är 28. Jag är 27 och anser mig inte längre vara ungdom. Finns det någon gräns för hur gammal man får vara och fortfarande vara med i politiska ungdomsförbund.

2. Hur ofta resulterar ett simpelt bar brawl i en tre dagars rättegång, följt av 2 veckors överläggningstid för rätten?

3. HUR kan Nycomed, Pantoloc-tillverkaren, ha tyckt att det verkar vara en bra idé att bygga sin marknadsföring runt en doktor i form av Samuel Fröler aka Skärgårdsdoktorn. Skärgårdsdkotorn var het för cirka tio (10) år sedan. Gick visserligen i repris nyss, men ärligt, känns det fräscht och hållbart som koncept för en receptfri behandling mot halsbränna?

This suit is NOT black!



Jag vet inte vad det är som gör att jag inte lyckas länka till Borattrailern, inbäddat i bloggen. Har försökt i tre dagar nu. Är det Kazakstansk censur som spökar?

Skit samma, jag vet att den filmen kommer att vara den roligaste film jag sett. Och jag väntar spänt på att trailern till
Nomad ska komma upp på Youtube.

This suit is NOT black!

Låten som ligger till grund för namnet på min hemliga, något vilande blogg

Kanske 00-talets bästa låt, av en massa olika anledningar.

Wednesday, September 27, 2006

Rodeo revisited

På tal om Rodeo, så blir jag som sagt lite småtrött varje gång jag läser den (märks min ambivalens?).

Sug på det här stycket av Martin Gelin:
"En kompis lärde mig musikprogrammet Ableton häromdagen. På två minuter hade vi gjort en prefekt blend av Justin Timberlake och en Of Montreal-låt. Det var skojigt, och otroligt lätt, men inte särskilt imponerande.

Det tycker däremot New York-dj:n Gregg Gillis, tyvärr mer känd som Girl Talk. Tjugo år efter Coldcut och tio år efter mash-up och blendkulturens genombrott (Svante?) och Girl Talk blivit globalt hyllad för den outhärdliga skivan Night Ripper, där han försöker imponera på oss genom att sampla tre sekunder av kända poplåtar och gegga ihop dem på ett inte särskilt sofistikerat sätt. Efter fem minuter tänker man "Okej, kan du bara spela den jävla låten i stället!" och sedan eskalerar den känslan tills man blir helt
galen och måste slå någon. Jag har fått en ny vision av helvetet: det är en klubb i Williamsburg där CocoRosie och trettio män i Pitchfork-mustascher dansar öl-rave till Girl Talk. Det är musik som får mig att vilja låsa in mig i en vadderad cell och enbart humma till akustiska jackson C
Frank-ballader resten av året
"


Jag förstår knappt någonting. Skulle jag sätta ett frågetecken vid varje referens jag inte förstår, skulle det bli...många. Spridda ord här och där, och nu när jag suttit och skrivit av det, så börjar jag förstå vad som menas, men alltså, jag känner mig aldrig så underlägsen som när jag läser något som Martin Gelin skrivit. Hur kan han ha levt det där fullproppade livet? VM i obskyra referenser och allt jag kan tänka på är att jag tror vi är lika gamla, men den där snubben har sån jävla tvärkoll att det är helt absurt. Och sen tänker jag att det måste vara svårt jobbigt att behöva ha sådan koll. För mig räcker det liksom med 2 skivor i höst, ett jobb att gå till och en lägenhet i Stockholm. Där jag kan sitta och humma till svennigt Anna Ternheim-svårmod och slippa lyssna på saker som helt uppenbart bara är uppkomna av stressen att hitta nåt nytt. Jag är inte en del av den där mediavärlden, vill inte vara, det finns annat jag gör bättre, men det fascinerar ändå.

Jag får utslag av att läsa för mycket sån här trendjournalistik. Jag vet inte hur jag ska tackla min hatkärlek till "den smarta nöjesjournalistiken", och då blir det sådana här inlägg.

You used to be my Rodeo

Jag läser senaste numret av Rodeo, och där finns en stor höstmode-intervju över flera sidor, som mest är ett samtal mellan Daniel Björk, Liselotte Watkins och Lisa Milberg.

Som vanligt när man läser något som skrivs i Rodeo, måste man huka för alla helrätta populärkulturella referenser som droppas (vem fan minns hur Winona Ryder såg ut i Beetlejuice på rak arm? Vem minns Beetlejuice ö h t). Alltid när jag läser sånt här så tänker jag att: Jojo, Riche lilla bar är ju fint, men egentligen detsamma som en fredagskvälls tacobuffé, vit blodfattig Princesoul med skägg och kofta är detsamma som Eddie Meduza och svarta asymmetriska klädesplagg är detsamma som Champion-hoodies.

Kort sagt, jag blir trött av alla spanade trender som aldrig blir av, blåser över innan nästa nummer sätts och då är det näverkeps från Kvikkjokk som är det hetaste. När jag läser långa diskussioner om Balenciagas revolutionerande höstkollektion så känns det liksom bara på låtsas. Jag blir trött och matt, men jag lockas lik förbannat av att läsa sånt här. När folk utan att reflektera påstår att ridhjälm kommer stort, vill jag bara skratta och säga, mm just, och varför skulle det göra det? För att alla andra huvudbonader är slut. Ridhjälmsinspiration kan aldrig vara allvarligt menad.

Men så läser jag också det mest nerdestillerat smarta som sagts om det här med att man säger sig vara modeintresserad för att man lyckas surfa fram bilder på kända skitungar och handväskor som kostar 3 CSN-bidrag (eller 15 barnbidrag för den delen). Liselotte Watkins säger:

"...men i modevärlden tror jag det är slut snart. Nicole Richie kan omöjligt
bli smalare, Lindsay har fyllt 20 och Paris ser ut som en transa. Det är över.
Jag tror att internet och alla bloggar har dödat, det finns för mycket
information om för lite innehåll!
"


Ja, så är det! Too much of anything will make you throw up. Jag har den här sensommaren sett en massa tjejer med breda skärp, inte i midjan längre, utan precis under brösten, och jag har frågat PJ: Vaffan är grejen med det där? Varför halkar trender alltid fel när alla ska va med? Det ser ju helt sjukt ut. Ikväll på t-banan såg jag en säck potatis med ett skärp på mitten. Och varför klär sig alla likadant. PJ sa också: "Jamen det är ju så att de som är snygga i stor tröja och tights är ju också de som är snygga i allt annat".

Jag är SÅ modeointresserad. Mode är inte för alla, det är OK med mig. Men HM har blivit mode och det hela är mycket...ointressant bara. Jag minns inte vem som sa det, men mode har blivit tjejernas motsvarighet till killarnas fotboll: Alla vill kunna det, men få kan det.

Just det, vi var på någon svettig begagnatbutik i helgen (eller second hand eller ännu hellre "vintage store", som man numera envisas att kalla det), och seriöst vad är grejen med sånt? Jag var tvungen att fly ut på gatan efter cirka 20 sekunder. Stod inte ut med lukten av vindsförråd och gammal pensionär. Hur kan man vilja köpa gamla kläder. Jag märker själv att jag tenderar resonera som en gubbe. So be it then, jag fattar inte grejen med de tjejer som byter stil 4 gånger per år. Jag VEEEEET att det är trött att gnälla över det här. Jag vet inte riktigt varför det blev så här. Mest ville jag bara visa det där briljanta citatet om "för mycket information och för lite innehåll"

Tuesday, September 26, 2006

Tillägg till förra postningen

Hej Baberiba-gängets (ganska tråkiga) karikatyrer av det svenska kungahuset är ju ännu ett exempel på satir som bara blir roligare av att den man skämtar om tar till fördömande för att bemöta skämten

Borat vs. Nursultan

Jag tycker det är roligt med folk som inte har någon självdistans, eller inte tål att folk gör sig roliga på deras bekostnad. Kazakstans högsta ledning har som bekant protesterat mot karaktären Borat, som de anser drar Kazakstans rykte i smutsen. Ett annat exempel är Håkan Nesser, som gick i taket när Killinggänget skrev påhittade pundarhistorier om Håkan Nessers vardagliga liv och jakten på en sil.

Vad som förenar de här två är att de inte förstår att man sällan kan göra något åt att någon skämtar om en. Det sämsta man kan göra, ur uppmärksamhetssynpunkt, är att börja yra om förtal och ärekränkning. Jag kan inte se vad det skulle rädda för ens anseende? Saker som man inte tycker om att folk säger om en, ska alltid bemötas med (åtminstone skenbart) ignorans. Då dör det ut. Eller blir åtminstone inte roligt att skoja om.

Nu har alltså republiken Kazakstan satsat motsvarande 290 MSEK på att "skapa en filmhjälte som ska överglänsa den fiktive tv-reportern Borat", enligt en TT-notis idag. President Nursultan Nazarbajev hoppas att den historiska filmen "Nomad", som ska handla om de kazakiska stammarnas kamp mot mongolerna, ska bättra på landets rykte. Detta alltså som svar på Sacha Baron Cohens Borat-film "Borat: Cultural learnings of America make benefit glorious nation of Kazakhstan".

Någon som tror att de kommer att lyckas? Vilken av filmerna kommer att ha bäste genomslagskraft i mediabruset tror ni? Kanske kan den stärka kazakernas nationella självförtroende, men hela den övriga världen förstår att Borat driver med klassiska fördomar om det gamla östblocket och dess invånare. Nursultan tror alltså att västvärlden inte förstår att Borat är en komiker.

Det känns som att såna här gamla krigarnationer alltid har total oförståelse för ironi och humor, och bemöter det med nationalromantik. Det här kommer väl knappast göra någon nytta för Kazakstan i sakfrågan? 290 MSEK åt helvete. Bra satsning!

Monday, September 25, 2006

Folkstorm!

Den här noteringen gör jag för att det kommer att låta så kul om ett halvår när jag glömt detta:

Idag, den 25 september i nådens år 2006 är dagens huvudnyhet i Aftonbladet, Expressen, DN, SvD, SVT Text samt Tv4:s Nyheterna, att 83-åriga Maj Holmblad får bo kvar i sin HSB-lägenhet i Sundsvall. Sug på den genomslagskraften! Folket rasar! På Expressen.se finns ett diskussionsforum med 1057 inlägg där man kan "diskutera vändningen och gratulera Maj", på Aftonbladet.se har över 230000 skrivit på en protestlista.

Tänk om vi kunde mobilisera sådan kraft i andra, större frågor också.

Tuesday, September 19, 2006

Möjlighet till bonus

Om jag vore spärrvakt i tunnelbanan alt. busschaffis skulle jag köpa drivor av såna där förköpshäften med tio biljetter för 180 kr, och sen sälja dem för 20 kr styck, som de kostar om man köper dem i luckan. På så sätt skulle jag kunna få 10% provision på varje såld resa, utan att någon skulle märka något. För vem bryr sig om det står "Pris: 18 kr" eller "Pris: 20 kr" på biljetten? Det är så klart emot reglerna, men ingen skulle väl kunna komma på det?

Där har ni SL-anställda ett tips i all välmening.

What´s so funny?

Mycket musik här på senare tid och jag är fortfarande helt torsk på Youtube. Men, eftersom jag dessutom har en liten men intensiv crush på Chris Cornell och faktumet att jag anser det vara en av de bästa låtarna någonsin: I present to you - Chris Cornell solo acoustic - (What´s so funny ´bout) Peace love and understanding? Framförd i bar torso! Varsågoda.

Från 0 till 100 till 0 till 100

Nu har jag läst så många artiklar som inleds med en ingress som förkunnar att Charlotte Gainsbourg som barn var med i pappa Serges incestuösa musikvideo Lemon incest, men numera står på EGNA ben som en riktig människa och har spelat in en skiva som heter 5:55 med bland annat tråkelektroniska fransmännen i Air, och att det är skivan du ska lyssna på den här tidiga hösten, att hade jag fått en femkrona varje gång jag läst en sådan ingress till en artikel om Charlotte Gainsbourg den senaste månaden, så hade jag genom detta läsande av sådana artiklar skrapat ihop nog med pengar att köpa ännu ett magazine där jag kunde läsa en artikel om: Charlotte Gainsbourg! Och hennes relation till pappa, den franska småstönande nationalidolen Serge. Snark.

Jag tänker ofta på hur märkligt det är det här med media och hur det kan komma sig att, säg Eric Gadd, kan sitta på Östermalm och odla chili i sin rutiga kostym i tre-fyra år, och sen plötsligt så är han överallt, trordag-fredag-lördag i TV, sommarturné, som figur i Happy Meal och som panelmedlem i Time Out! Och sen tre-fyra år av chiliodlande och anonymitet igen. Det måste vara så konstigt att leva sådana artistliv. Och så tråkigt för oss att samma personer dyker upp i alla tidningar, tv-program osv.

Sunday, September 17, 2006

Bitterblogg

Scen: Det är lördag kväll i september, jag är sjuk och ensam hemma och ligger och fryser under ett täcke i soffan, tittar på astråkiga tv-program. Rummet svämmar över av äckliga näsdukar och allmän förkylningsmisär. Det är nattsvart ute och på andra sidan gatan har någon en stor fest. Jag drar ner persiennerna för att de ska slippa se mig.

Inkommande sms: "Tja, vad gör du? I Monaco är det som vanligt fullt ställ. Tennisturneringen gick väl sådär, middag i Italien senare ikväll och sen det gamla vanliga. Vädret är blandat och ryskorna är många som vanligt, imorgon blir det plagen. Ses snart! C, A & H"

Ibland blir man bara så bitter. Jag är grymt bra på att tycka synd om mig själv när jag är förkyld, och han som uppfann nässpray med menthol bör tilldelas Nobelpriset i medicin snarast.

Wednesday, September 13, 2006

Ledsna människor med gitarr

Alltså, The Eraser är fortfarande årets skiva hittills. Kolla in klippet nedan från Henry Rollins-show, som visar att det går att göra om elektronisk musik till akustisk musik. Visste inte att Thom Yorke är en sån jävel på gitarr. Nu hoppas jag på att han åker på soloturné, men det tror jag knappast.



Men ikväll har jag kollat igenom Musikjournalen live och den streamade livesändningen där Anna Ternheim med band spelade upp hela nya skivan rakt av. Det lät förbannat bra och jag vet sen tidigare att det är ett grymt band. Blev tvungen att förhandsboka nya skivans limiterade upplaga efter den uppvisningen. Det man fick höra lät mycket bra, och lite mer instrumenterat än på debuten. Maffigare och mäktigare. Jag tycker ju egentligen bäst om hennes mest avskalade låtar, och på den limiterade upplagan följer även denna gång med en extraskiva med "naked versions" och extraspår. Favoritspår hittills: No Subtle Men & Halfway to Fivepoints.

Eftersom turnépremiären på Rival sålt slut, blir det en extraspelning på Annexet den 19/11. Anna Ternheim har en snygg hemsida.

Och nu: reklam

Jag fick nyss en ny dator från HP och den är så fin så fin och när jag sitter och försöker få någon ordníng på den så hittar jag: Grymt snygga filmer för HP:s kampanj: The Computer is personal again. Med chefen Jay-Z. Tror inte det finns många som är coolare än han. Vet i och för sig inte om det är Jay-Z och Pharrell som står där på riktigt, men det spelar ingen större roll. Snyggt och coolt är det ändå.

Jay-Z


Och så Pharrell:

Tuesday, September 12, 2006

Centern - för dej som är gay

En annan rolig Aftonbladet-grej: Se bildtexten i den konstigt beskurna bilden ovan. Karin Lindblom läser blogg, köper Virtanens uttryck rakt av och får det att låta som att Centerpartiet = gay. Nog för att det finns en del homosexuella på ledande positioner i Centerpartiet, men låter det inte lite konstigt att använda "att komma ut som centerpartist" tre gånger i samma artikel. Följ hela det rafflande skeendet i dessa länkar:

1. Virtanen gör ett parti-test på nätet, raljerar lite om att han blir något annat än han trodde

2. En kollega är ovan vid Virtanens vokabulär och köper uttrycket "att komma ut" rakt av

3. Virtanen kommenterar artikeln, och konstaterar att någon dragit på lite stora växlar

Är det här förfarandet signifikativt för Aftonbladets research och källkritik? Det blir lite absurt alltihop. Sakfrågan om hur vi blir förvånade över vilken partitillhörighet vi anses ha utifrån de här generella testerna har jag skrivit om här.

Sveriges Pete Doherty - Linda Bengtzing

Jag vet inte, men den här rubriken tycker jag är vansinnigt rolig (speciellt knarka med fet stil). För övrigt såg jag RENT för kanske 5 år sedan på Göta Lejon. Kanske det sämsta jag sett någonsin faktiskt. Vilket i och för sig skall ses i ljuset av att musikal-formatet inte är min grej riktigt. Jag kan komma att utveckla det här i framtiden.

Mediatipset: SVT1 ikväll 22:35, P3 imorgon kväll 21:03

Monday, September 11, 2006

How Sigge turned out to be Jay-Z

Man kan, lite långsökt, dra paralleller mellan Sigge Eklunds bloggkarriär och Sean Carters karriär som Jay-Z.

Sigge gick i spinn över bloggen som fenomen, startade portal, organiserade och strukturerade och kapitaliserade. Sålde till Aftonbladet, la ner sin egen blogg i en dramatisk sista föreställning, jobbar numera mer bakom mixerbordet och gör gästinhopp hos
andra elitbloggare.

Jay-Z gjorde några vansinnigt starka album, byggde up Roc-a-fella, designade skor, producerade en jävla massa andra, la ner sin egen artistkarriär i en dramatisk sista helkvällsföreställning i Madison Square Gardens, hänger numera i Miami Beach och längs franska sydkusten, jobbar bakom mixerbordet och gör gästinhopp på Beyoncés låtar, skakar hand med Kofi Annan och drar igång något projekt för att jobba för rent vatten.

Det är någonting i agerandet som liknar varandra. Det här med att bli förgrundsfigur, dra sig tillbaka med buller och brak och jobba som producent istället.

När får vi se Sigge i FN-huset?

"Internet är dåligt"

Ärligt talat, finns det någon som är roligare än Jan Guillou i fråga om att totalt sakna självdistans? Läs den här underbara intervjun.

Tuesday, September 05, 2006

Out of words

Jag vet inte, men det känns smått oinspirerat just nu. Lite för inne i jobbet just nu. Lite för lite att se fram emot under hösten just nu.

Om jag ska göra en skiva någon gång ska den låta runt och stort och mjukt som Tingseks debutalbum. Så snyggt!

Om jag fick välja en mening som beskriver hur det är att åka Djurgårdsfärja en fredagkväll innan Håkan Hellström ska spela på Gröna Lund så blir det: "Hur många Cheap Mondays får det plats på Djurgårdsfärjan?"

Om jag fick välja en månad vars väder jag verkligen kan tycka är snyggt rent estetiskt så är det september. Jag har en massa vackra suddiga bilder på kräftätande vänner med ljusblå mörknande himmel, kulörta lyktor med levande ljus och stearinljus som flammar helt orangeröda i natten. Och långa bryggor i motljus med blekblåa hav och himlar.

Om jag tvingades titta på Fling på TV3 varje dag resten av mitt liv skulle jag ta livet av mig ganska omgående.

Om jag fick försöka förstå en sak, så är det varför varenda kotte som åker till NYC, måste slå sig för bröstet och göra det till "sin" stad, som om de är de enda som förstått NYC. Var kommer det här New York-skrytet ifrån? Är vi så ängsliga? Jag är en av dem.

Om jag inte tittade på Idol-auditions skulle jag nog inte skratta lika mycket varje dag.

Om Gud vill är en film jag vill se.

Om jag inte vore så gammal som jag är skulle jag kunna tänka mig att gå till Kungsträdgården på lördag, då det är P3-kväll, men det är som bekant inte aktuellt att gå på en Kungsträdgårdsfestival om man är över 18 och inte bor längs en pendeltågslinje.

Om jag fick välja en gubbe som jag tycker är genuint cool så vore det Robert Aschberg.

Om jag var tvungen att rösta idag så vet jag inte vad jag skulle välja.

Om jag hade något att skriva skulle jag göra det oftare.