Det hetaste i framtiden kommer vara att heta Tomas Andersson, Erik Sundström eller Sara Eriksson eller vad som helst, bara det är väldigt vanligt. Saker som inte går att googla (eller goggla, som man säger om man är över 40 år gammal), linkedin:a, birthday.se:a eller hitta.se:a.
Jag googlar massor av folk hela tiden. Det är som en snabb, ofta oregisserad, resumé av personers bakgrund. Nödvändigt redskap i skrävlandets och konstruktivismens tidevarv. På jobbet har vi ett sökbart intranät där alla anställda finns på bild. Det är ett evigt samtalsämne hur folk ser ut på bilderna.
Det enda sättet att slippa snokande tangentbords-Big Brothers är att heta något som minst 20 andra heter. För visst blir man frustrerad när man ska söka efter folk eller saker som är agoogliska? Så skönt då att kunna glida runt i något slags IT-anonymitet.
Värna om dina barns framtida integritet, döp dem till vanliga namn!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
För oss exhibitionistnördar som gärna skulle se att vi kunde hittas på Google kan det å andra sidan vara smått frustrerande att, till exempel, heta och stava sitt namn exakt likadant som en känd svensk tennisspelare som alla associerar till när de hör namnet...
snygg spaning.
Post a Comment