Fräscht tänkt

Jag har flera gånger tänkt att jag skulle skriva lite om fenomenet Sex and the city, när den här idiotiska konsumtionshetsen ramlat över mig, men känner att det engagerar mig en aning för lite för att göra något bra och väl underbyggt av det hela. Men så läste jag om Kanal 5:s nya reseprogram med den fräscha titeln och loggan som här ovan. Vad är grejen med svenska tjejer och Sex and the city?

Vilken jävla genomslagskraft den serien har haft på min generation. Hela det här med konsumtionen som livsstil även om inkomsten är mycket låg. Att spara sin McDonalds-lön från sommarjobbet till att köpa en handväska. Att köpa konsumtionsvaror som egentligen är alldeles för dyra för den egna ekonomin, men ändå göra den prioriteringen och därigenom tycka att just denna premiumvaran är värd att äta falukorv hela hösten för. Att ha sina "assets where I can see them, hanging in my closet". Att referera till Carrie i nästintill idoldyrkan. Att Sex & the City-boxen tillhör vad varje ung kvinna bör inneha och memorera. Att tycka att shopping är ett fritidsintresse.

Det är konstigt, rent av obegripligt för mig hur en tv-serie har blivit galjonsfigur för hela det här skeppet av medelklassens 70- och 80-talister under så fantastisk lång tid. Och sett ur det perspektivet är det kanske inte så märkligt att Kanal 5 2007 väljer att namnge en egen produktion utifrån en tv-serie som började spelas in för 10 år sedan. Det känns ju jävligt fräscht.

Men kanske är det skönt att kunna samlas runt något som trots allt är beständigt, när man gemensamt rusar mot nästa dagslända i trendväg. Trenderna kommer och fladdrar bara till två minuter i bloggarna, men Sex & the City består och nya generationer indoktrineras i att det här är vad min stiliga storasyster på bloggen lever efter så jag hänger på och kanske är det det Kanal 5 vet när de döper serien den enkla vägen som helt säkert fångar in målgruppen eller också är de bara lika insyltade som alla andra att Sex & the City är det bästa som gjorts på 2000-talet.

Folk får göra vad de vill med sina pengar och att man gillar att handla prylar är inget tecken på att man är dum i huvet och ytlig, men kom igen: hur fräscht känns det att år efter år fortsätta att referera till Sex & the City som nåt slags konsumtionsalibi? Släpp det och gå vidare.