Plura och jag

Det här var en fin historia i (hitills) 2 kapitel: 1, 2

Och det är väl allmänt känt just nu att Pluras blogg är den finaste, mest läsvärda just nu. Åtminstone bland alla oss gubbar (gubbe är ett state of mind, har inte mycket med ålder eller livsstil att göra), alla vill vi vara en Plura på något vis, lägga alla intjänade pengar i baren på Riche under någon period av våra liv. Och den vackra historien ovan får mig att i samma anda vilja berätta mitt closest to Plura-moment. Det är säkert vackrare i sentimentalitetens rosa skimmer än det egentligen var där och då.

Det var en kräftskiva för kanske fem, sex år sedan. Sent i augusti och vi hade planer på att ta båten och lägga oss vid bryggan till den stuga där Plura skrev "Sånger från Nedergården". Men det blev till slut så att vi åkte en BMW (dock inte Mauro Scoccos) dit, med hjälp av gula vägfärjan.

Sent på natten satt jag på balkongen med några andra och kräftskivan började ebba ut i det mörka matta varma augustimörkret, och jag spelade på min svarta gitarr och sjöng och trodde fortfarande att folk ville att någon skulle spela akustisk gitarr på sommarfester i skärgården (nu vet jag bättre, har slutat ta med gitarr på fester och tar fram skämskudden när Fredrik & Filip spelar någon cheesy cover i slutet av varje Ett herrans liv-intervju, det blir bara så pinsamt).

Nåväl, vi satt på golvet på balkongen, någon låg i gräset nedanför och sov, en annan låg och kräktes i en enbuske, och vi skrålade så att det ekade över Sillvikens dyiga vik med segelbåtsdjup. Från bryggan nakenbadade en del och någov av dem skrek åt oss att inte förstöra den där sensommarnatten med vår falsksång. Jag träffade M som satt med där på balkonggolvet för några helger sedan i en bar av en slump för första gången sedan den där natten i Nedergården, han frågade var jag gjort av den där svarta gitarren som jag terroriserade honom med sist, och han berättade att han skall bli pappa, han var full förstås för han hade just avslöjat det för sina närmaste och han verkade klart till freds med det.

Dagen efter sångerna från balkongen, det förhatliga städandet efter kräftskiva, svarta sopsäckar, slattar och kräftspad och en dagsgammal gräddtårta med jordgubbar som tappat all bärkraft och kollapsat på vaxduksbordet i skärgårdsträdgården. Vi satte oss i BMW:n för att åka hem och jag småslumrade i baksätet, fram satt C och mådde illa i passagerarsätet och på fastlandssidan tvingades vi stanna i Bammarboda (fint ortsnamn) för C kallsvettades och var tvungen att kräkas vid en parkeringsficka och strax efter det stod poliskontroller och gjorde stickprov och F klarade sig kanske endast på att han inte ens blev stoppad. Den där vanliga köbildningen sensommarsöndagar åter mot stan från Roslagens famn.

Det var fint och det var vänner jag sällan eller aldrig träffar längre, förutom F då, vi åker till Frankrike vi äter baleariska baconburgare under parasollen på Plage Mala, vi äter middagar i Stockholm med för mycket vin emellanåt, men allt är mycket trivsamt och vilsamt, vi har träffat våra vänner och de trivs bra ihop och vi har ett allmänt vackert obekymrat liv och de ska bygga bo ihop i Berlin ett par år nu, och jag och PJ kommer säkert att hälsa på då och då, jag har bara varit i Berlin en gång på genomresa i buss från Tjeckien och vi kollade in Checkpoint Charlie och Brandenburger Tor och några andra sevärdheter. Jag vill gärna se mer av Berlin.

Det är allt det jag tänker på när jag läser om Plura och hur han träffade sin fru, för sångerna från Nedergården och de där falska tonerna som ringer i natten och jag har lagt gitarren åt sidan och det blir aldrig någon Plura av mig, har inte ens ambitionen, men jag uppskattar hans texter i bloggen mycket till följd av ovanstående minimala gemensamma tangeringspunkter. Ibland önskar man kanske att man levde ett sådant flackande och flammande konstnärsliv med högre toppar och djupare dalar, för det ser romantiskt och intressant ut på håll, men man kan inte tvinga sig till ett mer osäkert liv, det kommer på något sätt inte av vilja. Jag har väl inte så mycket gemensamt med Plura ändå. Förutom sångerna från Nedergården.