Mats Gellerfelts översättning av Bob Dylans Chronicles är riktigt riktigt dålig. Och jag håller nästan på att ge upp den på grund av den taffliga översättningen. Dessutom hatar jag böcker där namn eller annat rabblas upp i aldrig sinande ström. Tidigare exempel på liknande fall är Moment 22 och American Psycho. Men som vanligt brukar jag hålla ut, mest för att kunna säga att jag trots allt har läst den.
Det är den enda slutsatsen jag kunnat dra efter den gångna helgen som mest bestått av att ligga på sängen alternativt soffan och kurera feber och värk i kroppen. Idogt horisontalläge leder till ännu mer värk i kroppen. Meterlånga istappsprojektiler längs rännorna på andra sidan gatan och ymnigt snöfall övergick i takdropp och soldis framåt söndagen. Långsammare helg har jag sällan varit med om. Jag hatar verkligen att vara sjuk.
Helgen ackompanjerades av Bright Eyes fantastiska "Landlocked Blues". Passar utmärkt till en söndag på sängen i senvinterljusdränkt rum tre våningar ovan översnöade bilar och oplogade trottoarer av brungrått slask.
"And the moon’s laying low in the sky
Forcing everything metal to shine
And the sidewalk holds diamonds like the jewelry store case
They argue walk this way, no, walk this way"
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Kunde inte låta bli köpa den svenska versionen, den kostade bara 99 kr. Men det tog emot.
Post a Comment