Thursday, March 30, 2006

Självömkande vardagsrapport

Det är tredje och förhoppningsvis sista dagen jag är hemma. Febern börjar lägga sig och jag har inte sovit mer än 12 timmar det senaste dygnet. Jag blir på så sjukt dåligt humör när jag tvingas häcka hemma i horisontalläge. Låter persiennerna stänga omvärlden ute, oavsett om det innebär grått blött vinterslask eller finfint solsken. Jag orkar liksom inte bry mig om någonting. Orkar bara gnälla över allt som man kan tänkas störa sig på.

Vaknade igår natt med 132 slag per minut, mitt i natten. Magnifik febertopp och jag nojade över saker jag inte längre minns. Man blir så ångestjagad av sömnlöshet mitt i natten. Man får ont i kroppen av att ligga i sängen i princip hela tiden, men jag orkar inget annat heller. Har inte ens orkat gå till Apoteket. Ibland känns det så ofantligt långt från liggsår i sängen till att svänga sig nerför baksidan i Åre om några veckor. Som att man aldrig någonsin ska återfå kraften, bli sjukpensionär och vårdpaket av en liten förkylning. Jag är världsmästare på att vara ynklig när det gäller feber och sjukdom. Kanske för att jag aldrig själv råkat ut för något allvarligt. I ett sådant perspektiv blir tre dagars sängliggande oändligt långa. Kommunicerar med jobbet via sms och mail. Ganska skönt att slippa prata med någon ändå. Ändå jobbigt att bara umgås med sina egna feberyriga tankar hela dagarna och P3-rösterna som man snabbt tröttnar på. Orkar inte lyssna på skivor, men skulle behöva smälla igång något som får tapeterna att fladdra här inne. Alltså jag verkligen HATAR P3:s "humorprogram" mellan 16 och 18, de är så dåliga att man börjar gråta.

Jag hatar verkligen att vara sjuk, jag blir bara apatisk, bitter, oinspirerad och ointresserad. Fönstren i burspråket är så smutsiga att man knappt ser ut genom dem nu när solen lyser på dem. Blommorna torkar, kläderna ligger överallt och dammet bara yr. Jag orkar inte göra något åt det. Jag fastade 24 h igår. Kände mig ännu sämre av det, men ORKADE bara inte äta. Läpparna torkar, tungan svullnar och jag orkar bara ligga i sängen och kolla efter sprickor i taket. Nu ska jag gå och lägga mig, kanske orkar jag gå och jobba imorgon. Det är en magic rule, alla som varit sjuka i veckan jobbar alltid fredagar, för att på något sätt rättfärdiga för sig själva att det är helg sen. Tidigare har jag gnällt över det, nu är jag där själv. Jag borde inte skriva någonting när jag är så här gnällig. Jag har inte varit utomhus sedan i måndags.

I must get out once in a while
Everything is starting to die
The dust settles, the worms dig
Spiders crawl over the bed
I must get out once in a while
I eat all day and now I'm fat
Yesterday's meal is hugging the plate
You never wash up after yourself
(Radiohead - You never wash up after yourself)

No comments: