Senaste årets mest uttjatade ord: Popkollektiv. Alla popkollektiv bli recensentdarlings. Jag fattar det inte. Allt det här med att ha en medlem som spelar triangel och fyra som spelar gitarr av olika slag och tre körsångare och en tvättbräda och två didgeridoos. Jag blir förvirrad av att se videos där kameran snurrar runt/svävar omkring och nya personer dyker upp hela tiden, alla med någon speciell funktion i popkollektivet. Det blir för många ljud med 15-30 bandmedlemmar. Det ultimata bandet har max 5 medlemmar. Trummor bas klaviatur gitarr och gitarr. Nog så. Fattar inte grejen med kollektiv.
Architecture in Helsinki, I´m from Barcelona, The Polyphonic Spree, The Concretes osv osv osv. Jag börjar bli trött på kollektivismen i popmusiken.
Är vaken sent eftersom jag varit hemma sjuk idag. Influensa eller något liknande. Sovit mest hela dagen. Första gången på ett år som jag varit hemma från jobbet. Jag hatar att vara hemma från jobbet. Man känner att man inte hinner med det man borde ha gjort den här veckan, och att det bara blir värre att komma tillbaka. Får slängar av ångest av synerna man ser när man är hemma på gatan när alla vanliga människor jobbar. Tomma stadsgator är färdtjänst, rullstolar i nysnö, arbetslöshet, pensionärer eller studenter. Jag gillar det inte. Och jag gillar inte snön som oavbrutet glider förbi från vänster till höger. Jag får ångest av att gå hemma, utanför det vanliga 9-5-systemet.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment