Konformitet

Sneddar tvärs Johannes kyrka, spöklik tegelhög på åsens högsta punkt, belyst underifrån. Vinterblöta grusgångar vårdammiga trottoarer och härifrån är alla vägar nerförsbacke. Våren hänger i kyliga luften runt kl 23. Vårens första fotboll avklarad och tungan smakar sött och plast. Öronen bullrar med Knife och ångestvrålande technopop för fullt reglage, blandat med It´s alright ma (I´m only bleeding), slipper man höra när någon smyger upp bakom. Läskiga ödekvarter och takvåningar som glöder i nattmörkret, sånt man aldrig ser i dagsljus. Ecole Française etablerad 1862 låter ju vackert och speciellt, men därinne bakom avgasfläckiga fönster är det precis som vanligt fanerdörrar och kantstötta hörn, svampmålade väggar med grupparbetskollage. Jag undrar mycket hur det är att stöpas i en sån homogen form, alla har välbärgad bakgrund och framtid och socialklassöverensstämmelse och hela sommarmånader på Côte d´Azur, och det måste vara en lite torftig uppväxt att bara stötas och blötas med sådana klasskamrater, och förstås fiiinare att prata franska eller engelska utan stakningar och torftiga meningsbyggnader. Jag tackar vettiga föräldrar för att aldrig ha behövt homogeniseras så ända från småskolan till vuxenlivet. Vem vet vad man blivit i en sådan omgivning, om man hade tröttnat på allt tillrättalagt en dag och bara kastat sina saker i buskarna. Jag träffar hyfsat ofta jämnåriga som vallats fram den bomullsvadderade vägen och det märks nästan alltid att de saknar dimensioner och perspektiv. Platta människor.

Från Johannes är det nerför åt alla håll, man kan sträcka ut stegen i sluttningen från Brunkebergsåsen och taxibilarna radar upp sig utanför strippklubbarna och nere i t-banan sitter LO:s Val2006-reklam upp. Riktigt idiotisk och störig. Bygger på något koncept om "intervjuer" med ett tiotal olika "arbetare". I samtliga intervjuer ska man inbillas att tro att de intervjuade använt sig av LO:s slagord i denna kampanj, vilket förstås faller på eget grepp. På varje affisch är texten: "Vi har det bra i Sverige, men det måste komma alla till del!" understruken, och varje intervju slutar med en variant på temat: "Jag har inte råd med en borgerlig regering, det har ingen vanlig människa". Allt faller på att man ska inbillas att tro att alla de intervjuade ska ha sagt samma saker. En annan form av indoktrinering för att skapa platta människor än vad Ecole Française åstadkommer, men resultatet blir det samma. Platt och homogeniserat. It´s alright Ma (I´m only bleeding)