Tisdag i april

Mein Gott, vilken vidrig vidrig vidrig jobbdag idag. Mitt huvud höll på att implodera under hela eftermiddagen/tidiga kvällen, men jag överlevde helt otippat. Så sjukt mycket att göra just nu (shit vad tråkigt det är att läsa om folk som beklagar sig över att de har mycket att göra på jobbet) och jag har suttit och trixat i Excel och pratat i telefon och sprungit hit och dit och läst en massa och skrivit en del och mailat och pratat mer i telefon och suttit och stirrat rakt ut i luften ibland i en lätt attack av paralysering.

Till slut satt jag kvar helt ensam och telefonerna tystnade och mailen slutade plinga och det är då det är som bäst att jobba. Någon kanske opponerar sig och tycker att jag är en mycket träig människa, men det är kanske det bästa som finns; att sitta själv på ett tyst kontor och jobba med att trixa siffror i Excel mellan säg 18 och 20. Att jag dessutom tycker att Excel är det bästa och tuffaste programmet gör väl bilden av en träbock till människa än mer självklar.

Både PJ och jag kom hem från våra jobb runt 20 eller så, och det kändes ju mycket karriärsmässigt och sånt där som man på något underligt sätt glamouriserar när man sliter med små fempoängskurser som man inte lär sig något av på universitetet, och då tänker man att man aldrig någonsin ska längta tillbaka till studietiden. Det är inte så glamouröst när allt kommer omkring, att komma hem vid 20 eller senare, handla champinjoner för sju kronor på Konsum och sedan laga mat (laga mat är för övrigt bra sätt att varva ner från jobbet).

MEN, trots allt, det känns på många sätt ganska fint att vara vuxna och förvärvsarbetande, med uppgifter och åtaganden och inte bara slacka runt och läsa några kapitel här och skriva någon rad där som man gör på universitetet, men inte egentligen känna att man GÖR NÅGOT. Jag har lovat mig själv att inte efterhandskonstruera min studietid som någon lössläppt och livsbejakande tid då mitt intellekt stod på sitt livs högtryck. Det var mest disciplinerat jobb, en molande stress, en känsla av otillräcklighet för uppgifterna och avsaknad av ledighet. Att plugga var...slitigt. troligtvis på grund av att jag jobbade så mycket under tiden.

Mitt huvud värker fortfarande, men två bra saker ikväll. PJ hittade en toppenlägenhet i Antibes och den är ledig och den är lagom i pris och den är helt enkelt perfekt, så vi ska lägga en deposition för att bekräfta bokningen. Det måste ligga en liten fransk pudel begravd någonstans. Too good to be true.

Sen såg jag det här på nätet och fick värsta gåshuden flera gånger när jag såg videoupptagningen av dagens låt från häromdagen som framförs i Asbury Park. Går nästan ner i spagat över tanken på att jag fick tag i biljetter till den där festen. Oh. Om ni inte fattar, kan ni spola fram till jag tror det var 5:13 in i klippet, och sen se mig i ögonen och säga att Springsteen inte är en förbannat fängslande scenpersonlighet? Be my guests.

Sen hade jag glömt att den här dagen var den värsta på länge. Mitt huvud håller på att sprängas. Och imorgon finns inte just nu.