Journalister och försvarsadvokater brukar vanligtvis vara hyfsade på att hålla masken och att inte explicit uttrycka sina egna åsikter i rapporteringen av känslomässigt tunga fall. Rent avskyvärda brottslingar brukar det sällan rapporteras om, snarare en saklig framställan av förloppet och eventuella omständigheter som i någon mån kan förklara de brottsliga handlingar som begåtts. Utan att göra anspråk på att vara någon medievetare så gissar jag att det är en av grundstenarna i nyhetsjournalistik, att rapportera i sak och inte i affektion.
När det gäller Lars Lindströms rapportering om "Smitar-Tony", så fullkomligt osar den av affektion, frustration och Lindströms egna värderingar i fallet. Det är inte ofta man stöter på sådant i svenska media. Åtminstone inte så tydligt uttryckt. I det här specifika fallet verkar det till och med som om Lindströms tidigare texter används som argument för den åtalade att inte samarbeta i rätten. Ska det vara så här? Lindström är enligt egen utsago bekant med offret för Tonys påtända bilkörning. Är det bra och objektiv journalistik att låta honom skriva om fallet? Jag har full förståelse för hans åsikter, men mindre förståelse att han tillåts uttrycka dem i sin rapportering av rättegången.
- - -
Allt har väl redan sagts och bloggats om Bards "Elit". Nästan alla känner till det här sedan tidigare. Jag kan bara än en gång konstatera att elitism är bland det mest tabubelagda som finns i Sverige. Och det gäller oavsett om det gäller Stureplans nattklubbar eller stängda nätverk av typen Elit eller A small world. Det finns en illusion om allemansrätten som gällande för allt och alla i Sverige. Alla ska få veta allt, annars rasar man. Mustafa Can skriver som om Bards mailinglista vore den nya Da Vinci-koden. (Vilket var en jämförelse på lös grund eftersom jag inte ens läst Da Vinci-koden)
På tal om rasande kan man aldrig upphöras att förvånas över hur snabba kvällstidningarna är med att konstatera att det svenska folket rasar över så vitt skilda fenomen som OS-hockeytaktik och hemliga nätverk. Att hushålla med energin är enligt "folket" bara OK i sporter som skidsprint, definitivt inte i hockey. Och hemliga nätverk är bara OK om man själv får vara med.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Underbart hur de olympiska spelen kan ena ett helt folk: som en man rasar vi över det ena med det fjärde...
Och läs inte DaVinci-koden. Elit är förmodligen mer läsvärt.
Det är väl egentligen enbart i just sportjournalistik som känslosamma rapporteringar är okej; i övrigt får man mer eller mindre lära sig på journalisthögskolan att en artikel innehåller fakta - åsikter är för krönikörer.
Sen är det också en av de pressetiska reglerna att en journalist ska avsäga sig ett uppdrag om han eller hon är känslomässigt involverad (jmf t ex Lena Rainer som var politisk reporter men sadlade om till allmänreporter när maken Ove blev minister).
Som en god legitimerad journalist undviker jag att säga vare sig bu eller för den delen bä i frågan om Lars Lindström; det här är ju ingen krönika.
Talkback: Menar du att du inte har möjlighet att säga att det är konstigt att Lindström rapporterar om den rättegången, med illa dolda aggressioner mot den åtalade? Du kan ju inte på allvar påstå att det du skriver i en bloggkommentar omfattas av din journalistiska heder och etik? Kan en journalist inte ge uttryck för privata åsikter? Vad har det med "god legitimerad journalist" att göra? Måste du skriva en krönika för att ha en åsikt i ditt privata liv, eller är du förhindrad av en eventuell arbetsgivare att uttala dig?
Jag tror att Talkback var en skvätt ironisk i den sista raden där. Om inte annat så hoppas jag det.
Har egentligen massor att skriva om det här ämnet, blivande medievetare och allt, men får nog återkomma pga tidsbrist. Kan väl mest bara säga att den där artikeln är ju så uppenbar att den näst intill känns ofarlig - just för att den är så uppenbar. Att diskutera känslomässigt vinklade inslag i journalistik som till synes verkar saklig/objektiv är mer intressant och mer läskigt.
Ojvojj har helt rätt. Klart att jag var ironisk. Knepigt bara, om det krävs en medievetare för att förstå det.
Kanske därför jag inte är stjärnreporter på Expressen ännu...
Post a Comment