Jag ser på TV

Nu har jag sett spridda delar av de tre avsnitt som sänts av Studio Virtanen på TV8.

Intryck so far:

• Fredrik Virtanen vet inte var kameror är, snubblar på ord, förtydligar frågor, vill mest småprata lite inte intervjua och är lite allmänt småcharmigt osynkad.
• Man får flashbacks från den sköna amatörmässigheten som präglade Öppna dagar* som sändes i Öppna Kanalen för några år sedan.
• Vinjetten är lätt något av det mest absurda jag sett.
• Första intervjun är rätt stiff, och andra intervjun består av att någon Riche-polare kommer förbi och de får utrymme för lite internt Stockholmsmedia-snack. Det är i den andra delen av programmet som det blir lite underhållande.
• Två Lundell-referenser på tre visade program. Ett Lundell-ratio på 2/3 är knappast hållbart i längden. Eller är det det?
• När Virtanen rodnar för att det blir pinsamt (typ han fumlar med programledarkorten, något åker i golvet, han kollar i fel kamera eller stammar för att det blir allmänt fel) så blir hela halsen röd och det pudrade ansiktet behåller sin lätt gula färg.
• I dagens Metro stod det att 1000 personer sett premiären, men redaktören hävdade att det bör vara fler, eftersom han kunde rabbla tusen namn som sett premiären.
• Fredrik Wikingssons ironiska passning av Hans Rosenfeldt var i världsklass.

Sammanfattningsvis kan man inte säga att det är särskilt bra TV, men jag gillar Virtanen ändå och kommer nog att fortsätta titta. Åtminstone fram tills vi troligtvis packar våra väskor och flyttar till en lägenhet utan TV8.

* Öppna Dagar som DVD-box är en av två boxar som jag skulle vara intresserad av att köpa om de fanns, den andra skulle vara Borats samlade verk. Om de fanns alltså.