"Natt, jag gömmer mig i ord - jag är en annan än den du tror"
Åh aldrig har jag väl fastnat så hårt på en enda så kort och ganska generisk textrad. Det låter så snyggt, orden ligger i vackraste melodi efter varandra. Och ganska ofta upplever jag mig själv vilja vara något som låter snyggt som låter tufft som låter värsta genomtänkt.
Och lika ofta inser jag att jag gömmer mig i ord. Jag är en annan än den ni tror. Och det är inte åt det bra hållet. Jag är inte svårmod och Thåströms röda sammetskavaj med hög hatt. Ibland när jag läser mig själv så stämmer inte text med verklighetens sång. Och då känner jag mig så fejkad och då undrar jag, vem fejkar jag för. Men jag kommer aldrig fram till svaret. Kanske vill jag bara att alla som läser ska tro att jag är någon annan än den jag är.
Nästa sekund tänker jag att jag är på något sätt glad över att behöva slå knut på mig själv för att ha skrivstoff. Var platta på sin plats och få och små skakningar på undre däck. Bara någon fåfäng idé om att försöka skriva intressant som om jag hade deadline att leverera. Hålla staplarna på jämn nivå.
Kall vinter där utanför fönstret i natt. Halvmetrar snö på jullovsbilar och röken från underjordiska gallret snett upp mot trädet i åtta minusgrader. I parken stora snöborgar och i natten glimra midvinterstjärnor.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
det är OK. såna är vi.
Vi är länkade hos Sigge, har du sett det? Överraskande och roligt.
Jo, jag har sett det. Om inte annat syns det ju i besöksstatistiken. Och det är nog smickrande, men jag har aldrig fattat (eller forskat djupare i) varför Sigge är en auktoritet i blogosfären. Hur blev han det? Jag vet mer om hans pappa och bror än om honom. Jag har i alla fall ingen anledning att tycka illa om att han rekommenderar mig.
Han är väl en författare. Säger dom. Det babblas om honom överallt. Jag vet inget mer än så. Och han har 3,4 miljarder besökare per dag. Man ska väl vara glad att vara utvald då.
Post a Comment