Jag fattar inte grejen med storbandsversioner av klassiska pop-/rocklåtar.
Storband är smetigt, osexigt och värdelöst. Högskolemusiker som sitter och gnider sina instrument utifrån schema istället för känsla. Varje gång som jag varit på Obaren det senaste halvåret, så har Radioheads "Creep" samt Oasis "Wonderwall" spelats i ostiga storbandsversioner (Mike Flowers Pops?). Och nu undrar jag varför.
Besökarna hade med största sannolikhet gått bananas även om originalversionerna spelats. Och de hade åtminstone varit musikaliskt försvarbara. Jag är väldigt nöjd med att ha sett radiohead på Sjöhistoriska för 10 år sedan och sen igen på Hovet några år senare och jag tänker att min Ipod behöver mer Thom Yorke än den har nu. Snälla förstör inte genialitet genom coverversioner med cello, glockenspiel och oboe!
Mindre högskolemuzak i Stockholms nattliv!
Nattens låt är: It´s hard to be a saint in the city - Springsteen. Så långt ifrån storbandsnördar man kan komma. Ren och skär energi och känsla.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment