19th nervous breakdown

Alltså vad gör man i det här landet? Jag är redan trött på vintern. Pratade med en kompis igår. Han bor i södra Frankrike och satt med fönstren öppna. Hade badat i havet i söndags. Vad gör vi i det här landet?

Känner mig nervig inför framtiden. Lite nya utmaningar på gång, men allt hänger i luften och sånt kan göra mig tokig och framför allt ofokuserad på vad jag håller på med. Ska på en intervju imorgon i alla fall, och jag tror det verkar som att jag letar efter nya jobb hela tiden, men aldrig får några. Så är dock inte fallet, men äh jag orkar inte förklara. Hur som helst kommer jag att byta arbetsuppgifter efter nyår, på ett eller annat sätt. Det ger bra förhandlingsläge, att spela ut två intresserade arbetsgivare mot varandra. Måste röra på mig, kan inte växa fast här understimulerad och överhopad av jobb. Mycket jobb ger inte automatiskt stimulans. Det vet snöröjarna i Stockholms Stad, och det vet jag. Därför känns det bra att bryta lite ny mark och vakna ur dvalan. Men som sagt, inte klart än. Jobbigt läge dock att jag inte informerat min chef om hur läget är, och nu är han på resande fot, och jag hinner inte informera honom innan jag kanske måste ange honom som referens. Inte bra läge.

Nu har de flesta plockat bort sina rosa band från kragen. Det är ganska komiskt vilket konstigt genomslag sådana jippon har. Halloween, Kanelbullens dag, Rosa Bandet bla bla bla varför är det alltid samma typ av människor som är mottagliga för lobby-aktviteter. Det är samma typ av personer som har rosa band, som firar Halloween, som går ut och äter årets enda restaurangmiddag på Alla hjärtans dag, som köper alla de här sakerna. Jag föraktar sånt lite grann. Men det låter bara bittert. En ungjävel ringde på igår och körde Trick or treat. Vi hade inget godis hemma sa jag (hatar tiggande småungar, inte gulligt), ungjäveln hämtar en massa reklam och mular ner genom brevinkastet, springer fram och tillbaka och ringer på dörren i ett par minuter. Hade stor lust att slänga ut honom i snödrivorna på innergården.

En sak till. Tidningen Connoisseur har genomfört en "miljonärsenkät". "Så lever miljonärerna". Alla som gjort en anonym enkät i sådana här sammanhang, vet att folk brer på, speciellt när det gäller att skryta. Tänk drogvane-enkäter i högstadiet där det framkommer att 3/10 röker crack på håltimmarna. Tiltat utfall, skulle man kunna säga. 800 miljonärer har tydligen svarat. Vilka tror ni har svarat? Är det ett representativt urval? Varför bryr jag mig? Kanske för att sådana här nonsensundersökningar får sånt genomslag. Jag hatar det. Och jag ta gärna en titt bland kommentarerna till artikeln, och slås av hur många idioter det sitter bakom tangentborden i Sverige. Alltid lika nedslående att de som hörs mest är de som har minst att säga.

Nåväl, jag ser mycket fram emot helgen. Jag är inte så här bitter egentligen. Bitterheten slutar NU.

PS. Vet inte om det framgick, men Fråga SolBrith här nedan är alltså autentiska klipp från Aftonbladets Söndagsbilaga. I shit you not. Det finns så gott om dårar i fårskocken. DS.