Lägen-hets

Alltså, det här tar priset. Att de flesta mäklare är smått osympatiska, överbetalda nasare vet väl alla, men nu har metoderna i den överhettade Stockholmsmarknaden gått lite för långt.

Igår ringde en mäklarassistent till mig och frågade om jag inte hade funderat på att flytta(!?). De hade nämligen ett sökuppdrag för en kund som hade listat min gata som en av de 20 gatuadresser som han ville flytta till.

När jag förklarade att jag knappast var intresserad av att flytta på någons uppmaning, utan att det intresset i sådana fall ska komma från mig, när jag vill, så frågade hon om jag inte alls hade funderat på att flytta? Jovisst kanske det, men det beror inte på att jag saknar förståelse för hur man säljer sin lägenhet. Det är rätt många andra faktorer som spelar in försökte jag med. Då frågade hon om jag visste om det fanns treor och fyror i mitt hus. Ja, men jag har ingen lust att hänga ut mina grannar. Hon verkade helt enkelt inte fatta att jag tyckte det var ett något oförskämt tillvägagångssätt när de nu fått ett sökuppdrag. Jag har alltid tyckt att det verkar rätt lockande att ge en mäklare ett sökuppdrag istället för att tillbringa otaliga söndagar i blåa skoskydd, men jag trodde att detta sökande sköttes något snyggare än så här.

Bostadsmarknaden i Stockholm blir bara hetsigare och hetsigare. Jag blir trött bara vid tanken på att skaffa ny lägenhet. Att byta bostad är inte roligt, tvärtom. Resultatet är så klart roligt, men inte själva projektet i sig. Måste säga att fenomenet byta bostad får oproportionerligt mycket media just nu. Styla, putsa, fondvägga, baka bullar, fixa rökelse och stora stearinljus, köp begravningsblommor, fluffa kuddar, inred köket som en rättsläkarstation i rostfritt, måla en vägg i en flippad färg. Hur många program behövs det på området?

Allt detta bekräftar bara tesen att boendet är det nya vädret. Kallpratsräddaren som alla har en åsikt om.