Jag tänker på dig mycket nu. Jag skäms lite för jag minns inte vilket datum det var som du försvann. Och jag törs inte fråga mamma, för hon skulle kanske tycka det var nonchalant av mig att inte minnas. Men du vet, jag är en sån som inte minns födelsedagar, årsdagar, dödsdagar, personliga rekord eller andra detaljer. Jag minns det bara inte.
Det kommer inte att komma något julkort med sirlig spretig text och ovikta eurosedlar den här julen. Det brukade alltid vara det första julkortet som kom, eftersom du fortfarande trodde att det tar över en vecka att skicka post mellan Finland och Sverige.
Hittade ett tackkort från födelsedagen 2003, när jag rotade i mina lådor. Det var ett foto också, det foto som liksom kommer vara det som vi vill minnas dig som, det där med blomsterkransen och leendet och de rosiga kinderna med den tunna huden och isblå ögonen. Det är det fotot vi kommer att gå tillbaka till. Mamma har ställt det uppe på den öppna spisen, strategiskt bakom den ljuslykta som hon ofta tänder, så att det liksom lyser upp ditt leende. Det står där och strålar varenda gång jag kommer hem till dem.
Jag gick längs vattnet efter lunchen idag och det låg så stilla och blankt som en spegel. Det blir ett dubbellandskap som reflekteras med klipporna och husen på andra sidan, när det är vindstilla som idag. Röken från skorstenarna stiger i raka pelare och flygplanen lyser av neonrosa vintersolnedgångsljus innan de dunsar ner i eftermiddagsskuggan. Tunna tunna isflak här och var fick det hela att se ut som den där lackade bordsskivan i trädgården under äppelträdet, där lacken flagnat sedan morfar gick över den med pensel för 30 år sedan. Det tjocka lagret lack som den vindstilla blanka vattenytan och issjoken som den matta träytan under lacken. Det var ditt ansikte, blommig klänning och din vigselring som speglades i den ytan när du dukade fram lunch eller glass åt oss, nu är det klipporna och lastbilar, hus och tunnelbanan som segar sig över bron. Det är samma blänk här som det var där.
Jag letade efter ditt kort i hallen igår bland all post, men det fanns inte där. Det kommer inget mer.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Rörande vackert beskrivet...
Jag vill önska dig en riktigt GOD JUL!
Post a Comment