Velskalle

Ja, det där lät ju märkligt mjäkigt. Men det är förstås så jag funkar.

JAG. HAR. INGEN. FAST. ÅSIKT. OM. NÅGONTING.

Ändrar uppfattning tvåhundra gånger om dagen och ibland fastnar en viss åsikt i text, och då tror ni att: "Jaha, så tycker han", men nä. Jag har inte en stark övertygelse om någonting nästan. Ska det vara så här? Ska man fundera ut klara åsikter om allting? Jag vet att jag har så svårt för de människorna som liksom är klara med sitt tänkande. Överbevisa, gör vad du vill - åsikten kvarstår. För det har man bestämt sig för.

Jag är sådan att jag velar fram och tillbaka, fram och tillbaka och ibland slår det fel. Det är längst ut på ytterligheterna som saker och ting fastnar, och sen läser jag det någon dag senare och framstår som en fullkomlig idiot i mina egna ögon.

Det är därför som ett sånt här andningshål fyller en funktion på det personliga planet. Man kan stjälpa upp sig på silverfatet och se sig själv lite utifrån, och få utlopp för de tankar som flyger förbi. Många av dem är inte ens värda att utveckla. En känsla eller åsikt är flyktig. Det är därför det är intressant att få ner dem i print. De försvinner annars, och så står man där med sina FÄRDIGA åsikter, för att man inte orkar hålla allt kvar i huvudet. Åsikter kallnar med tiden, och de som kallnar var alltså inget att hänga upp sig på.