Chefen för Hungerdepartementet

"Spelar ingen roll längre vad bytet är,
vad som spelar roll är att man jagar.

Trettio år på barrikaderna,
trettio år på Fåfängans marknad,
trettio år av stickor och sten
och stereomassakrer
Jag är en man av min väg,
jag kan mina saker

Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte känt det:
Det är jag som är chef på Hungerdepartementet"

Gårdagens konsert var HELT fantastisk så klart. 5 getingar av Expressen-Quetzala explains it all. Quetzala Blanco har länge varit en av mina favoritrecensenter. Full pott är liksom så odiskutabelt, som jag försökte förklara för PJ; högsta betyg innebär att även en person som inte tycker om artisten skulle uppskattat konserten. På vägen hem, i snålblåsten yrde löven och fukten virvlade omkring, men det kändes varmt ändå, värmen kom inifrån. Så många oväntade låtval i så nerviga, vibrerande versioner. Såsom en naken, innerlig "Skyll på stjärnorna" med Lundell själv på scen, endast ackompanjerad av ett svidande vackert pianospel. Eller aldrig spelade mästerverk som "Connemara" eller vafan som helst egentligen.

Den överlägset bästa konsert jag sett. Något mer behöver jag inte säga här. Misstänker att jag skriver dessa hyllningar för blinda ögon, och vissa som kanske till och med vill sluta läsa på grund av att jag ältar Lundell, så jag ska försöka hålla mig. Den som undrar får väl fråga helt enkelt.

Men hörrni, 5 getingar är svårt att ge som recensent, och 4 av 6 av pinnen-i-röven-Dan Backman är i paritet med 7 plus i Aftonbladet.

1 down, 2 to go. Genast blev den här veckan så mycket mer spännande än vad den var innan gårdagens konsert.

*** Att vara "chef för Hungerdepartementet" är en jävligt cool beskrivning av drivkraften och hungern i det konstnärliga arbetet.