I brytpunkten

Idag lider jag av svåra existensiella kval, vilka inte kan härledas till överdrivet alkoholintag i helgen. (Det är vad jag annars brukar kunna skylla min eventuella måndagsångest på.)

Det känns bara trist trist trist idag. Helgen var väl inget att klaga över egentligen, möjligtvis att den var lite överdrivet apatisk. Man ser fram emot sådana helger, men när de är över kommer tankarna om hur jävla trist det egentligen är i ekorrhjulet. Ekorrhjulet som innebär heltidsarbete, studieskulder, bostadslån, 9tilljävla17-5dagariveckan-47veckoromåret-39årtill.
Ibland känns det bara överväldigande tröttsamt att tänka på. Speciellt en måndag i oktober.

Den här hösten, mer än någonsin tidigare, känns det verkligen som den kritiska punkten mellan gammal ungdom och ung vuxen. Och sånt ger mig existensiella parterrläges-tankar.

Ok, allt är inte nattsvart. Långt ifrån faktiskt. Läget känns väldigt kontrollerat och tillfredställt. Ett sånt läge som lätt får mig att börja vegetera. Slöa till, sjunka längre ner bland brödsmulor och hårstrån mellan soffdynorna. Jag gillar det inte, men är väl medveten om min lathet. Jag har helt enkelt inte tillräckligt het blåslampa mot mitt eget arsle.

Ett tecken på ung vuxen är att man inte längtar ut i nattdjungeln. Till helgen är vi bjudna på "Coctailparty". Varenda cocktailbjudning som jag bjudits till har varit felstavad. Jag tror det beror på att cock betyder kuk, och det gör att oerfarna unga vuxna cocktailfest-arrangörer, håller sig på säkra sidan och åtminstone undviker att skriva kuk i inbjudan. Men det heter ju cocktail, som i kuk. Eller tupp. Ännu ett tecken på att man är ung vuxen, att man anser det vara så treeeevligt att klä upp sig till tänderna för att sen bli knallfull ändå. En cocktailfest med 24-28-åringar är en utmärkt beskrivning av den där övergången från gammal ungdom till ung vuxen. Man kommer dit, nyrakad och behärskad och mingelsocial (man kan i alla fall låtsas), man dricker för många för starka drinkar och sen kommer grannarna och klagar och man blir lite fullare än vad som är sofistiskerat och så går man hem med yviga gester och krokiga steg. Som en gammal ungdom. För man har ännu inte fullt ut axlat vuxenlivsmanteln.

I övermorgon är det konsert på Tyrol, och det ser jag så klart mycket fram emot. Jag har vänner som jag numera bara träffar i samband med Lundellkonsert. Det blir nog kul att träffa dem där i Tyrols mörka grottliknande lokal. Och öl mitt i arbetsveckan. Åtminstone ett tecken på att man fortfarande är gammal ungdom. Eller förresten, Lundellkonsert - det är väl själva definitionen på gubbe? Som sagt, mittemellan var det ja. Och det går bara utför.

Ikväll: löpning i lövhögarna längs Djurgårdskanalen. Rensa hjärnan från vegeteringsmögel och andas lite frisk luft. Vacker solnedgång ikväll. Det gäller att pressa sig ut.