En mörk och smällkall januarikväll med sexton minusgrader och gnistrande stjärnhimmel. Packad snö knarrar under kängorna och man liksom vaggar fram försiktigt för att inte blotta någon varm kroppsdel och släppa ut den lilla värme man arbetat upp. Man går med raka ben för att in i det längsta undvika att med kroppen nudda det iskalla denimtyget inifrån. Från höghusens hundratals fönster strålar varma levande ljus och midvinterfrid och från en rörmynning i gatunivå står en bolmande, tjock rökpelare. När man passerar genom den byts den rena kalla luften i lungorna mot varm sköljmedelsdoftande luft från nytvättade handdukar. Det är bland det bästa jag vet. Varmluft med sköljmedelsdoft som avbryter en annars mycket kall och gnistrande klar vinterkväll.
Sköljmedel gör sig bäst i små och mycket flyktiga doser.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment