När min kollega idag avslöjade att hon ska fimpa sitt typ 2månadersförhållande med någon kille föreslog jag att hon:
1. Skulle skicka sms med texten: "Det är inte dig det är fel på, det är mig. Jag gör slut, kram / XXXXX"
2. Skulle faxa till hotellet som han ska bo på till helgen och göra slut medelst fax. Jag tyckte det verkade lite old-school-coolt.
Jag vet inte om hon förstod att jag skämtade. Solen sken och skogarna brann och luften var hög och klar och svetslågeblå och hon rökte en cigarett och sa att hon nog inte passar ihop med någon annan. Sen såg jag nästan en tår i hennes ögonvrå.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Ja! It's not you - it's me! Förknippar det med George Costanza som hävdar att han uppfunnit det uttrycket. Jag vill också dumpa någon med det lajnen.
Jag veeet, det är en sån klassiker. Och egentligen var detta inlägg bara ett uttryck för att jag inte har någon välutvecklad empatisk förmåga ibland. Personligen skulle jag bli skitledsen, och jag förstår att folk retar sig på mig och min tråkiga putslustighet i sådana situationer. Jag tycker rätt illa om mig själv rätt ofta om jag ska va ärlig.
Det där med sms är ju bara en feg vuxenversion av lapparna man kunde skicka via kompisen i mellanstadiet. "Anna kan inte va ihop med dej, hon är kär i Erik nu". Eller det kanske bara var jag som fick såna.
Förresten är "putslustig" ett ord jag drömmer om att få klämma ur mig vid ett bra tillfälle - men jag kommer alltid på det i efterhand. (SO George det också, komma på i efterhand)
Jag har dock fått tillfällen att kalla folk för "småpåve".
Småpåve är skoj, men jag vet inte riktigt när man ska säga det. Det finns många ord som man tycker är skoj, men som man inte riktigt har på tungan vid den rätta tidpunkten. Kommer dock inte på några just nu. Seinfeld har jag inte sett på kanske 6 år.
Post a Comment