Köttberg

Ibland har jag på fullaste allvar långtgående funderingar om huruvida en del av mina kollegor är smått utvecklingsstörda, har våldsamt taskig inlärningsförmåga, eller bara är allmänt lite lagom efterblivna.

Det handlar om att inte lära sig rutinmässiga arbetsuppgifter trots att man jobbat på samma avdelning i fem år. Det handlar om att inte kunna förstå enkla ekonomiska samband. Det handlar om att inte kunna memorera hur affärsmodellen tillämpas i specifika fall. Det handlar om att helt enkelt gå till jobbet med huvudet under armen och engagera sig så lite som möjligt i att lära sig, förstå och utveckla. Det handlar om att i alla lägen se jobbet som skit, lönen som låg och arbetsveckor som förstörd tid. Det handlar om att se en kväll med kollegialt umgänge som en förstörd kväll. För de personer som jag syftar på, handlar jobbet enbart om något slags dagcenter som även ger viss lön, oavsett prestation eller inställning.

Det är lite deprimerande med det här köttberget, när man vet att det finns tusentals och åter tusentals människor som skulle göra de här uppgifterna så mycket bättre än den som bara vill vänta in de sista 20-15-10-5 åren till pension och Nirvana (pensionen kan liknas vid Nirvana enligt deras sätt att se på arbete). Varje helg är en reinkarnation på vägen mot det eviga välbefinnandet, men varje arbetsvecka är ännu en hård prövning av tron.

Samtidigt anställer företagen inte en människa i dagens Sverige, och de som sitter i sina insuttna kontorsstolar med död blick sitter tryggt och de som bultar på porten släpps inte in. Det är en nedslående tanke.

Ja, jag har försökt utbilda en äldre kollega idag, därav de inneboende agressionerna. Dessutom har jag svarat på samma frågor från samma man som jag fått regelbundet sedan jag började. Som jag har lärt mig, men han helt enkelt struntat i att lära sig. Det är ta mig fan helt otroligt. När jag är som mest förbannad brukar jag tänka på att det kanske inte är någon tillfällighet att de på 30 år i arbetslivet kommit kortare än jag gjort på ett år. Kanske är det däri förklaringen ligger, men det gör inte irritationen mindre när de här yxskaftsfrågorna kommer upp.