Det som håller en flytande sådana här sega, rutinspäckade dödgrävarhöstveckor är att veta att om man liknar arbetsveckan vid en bergstopp att övervinna, så kan man man med samma logik hävda att man vid lunch på onsdagen hunnit upp över toppen och bara har nerförsbacken kvar till helgen. Och nu är det onsdag och nu är det lunch.
Ett annat mer nedslående faktum är att det är först någon gång på torsdag förmiddag som man börjar tjäna pengar ner i sin egen ficka, utslaget på en normal arbetsvecka. Runt 70% av företagets lönekostnad går åt i skatter och arbetsgivaravgifter. Det känns lite surt att tänka på det viset.
Vem sa att ekonomer är torra och trista töntar som tror att allt här i världen kan tolkas i siffror?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
fyfan vilket ångestinlägg. sånt där tänker man bara på i november, helt klart. igår gick jag runt hela dan och gladdes åt att det var torsdag...
Post a Comment