Just nu undrar jag lite om mina föräldrar landat på JFK - New York fuckin´ City ännu. Och när jag funderar på det, så vill jag inget hellre än att vara där. Doften. Ljuden. Tempot. Rymden. Den egna litenheten och stadens oöverskådliga storhet på alla områden. Det går nog inte en dag utan att jag längtar dit, och även om det finns massor av ställen som jag inte sett än så vill jag återvända till NYC så fort det bara går. Vilken tur då att vi kom överens om att köpa oss ett litet lagom townhouse i East Village och slå oss ner där.
Varför blev vi inte medbjudna? GRRRR.
2 comments:
Åh, jag med. Läs denna då och få dubbelt så mycket längtan:
http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,725347,00.html
Jag vill tillbaks till NY typ 6 av 7 dagar. Minns speciellt en kväll när jag kom på att jag glömt handla nåt, säkert läsk eller chips, och begav mig ut i natten alldeles ensam i pyjamasbyxor och luvtröja. Det var varmt trots att det var oktober, fullt av liv, bilar och ljus. Det luktade stad, som av någon anledning inte luktar illa i NY (förutom ibland...). Jag kände ett väldigt lugn och var superlycklig när jag strosade runt där i min ensamhet.
Post a Comment